Ett mycket lyckat misslyckande.
Oh, crap. Den där rubriken sticker verkligen i ögonen på en. Läs den ett par gånger. Heter det verkligen lyckat? Det är ju ett skitkonstigt ord. Ja ja, struntsamma. Den passar onekligen mycket bra in på morgonen i vilket fall.
Jag försov mig. Och ni som känner mig vet: jag försover mig aldrig. Det har hänt mig en enda gång förut. Och det var samma morgon som vi hade nationellt matteprov i A och B. Pappa kom och knackade lite försynt på rutan till torpet (där jag bor) och mumlade något om: "Jaa, jag är lite osäker på om du har sovmorgon idag, jag minns att det var något viktigt idag, men...". Jag kunde ha dödat honom. Eller mig själv. Men det gick ju bra i alla fall.
Den här gången var det Stadsskogensdag som fick stryka på foten. Vaknade av att Abbe buttade till mig, reste mig som en fura, ställde mig mitt i rummet med ett avgrundsvrål toppat av en ångest som knappast gudarna själva skulle kunnat bota. Not. Världen gick inte direkt under. Helst inte när jag vaknade en och en halvtimme efter att jag skulle varit på plats och möttes av en regnsjuk himmel. Mm-mm-mm, vad det täcket kändes gott.
Så jag kröp upp efter att ha övertalat mig om att det faktiskt inte fanns nåt att göra. It was over and done, Pluto. Såg klart på Spiderman 3, åt mammas himmelska äggröra och bråkflörtade med min lilla klon till syster. (Den här är till dig Fahmud: "I SAVED HUMANITY". Great minds think the same, du vet.)
Och det kändes väldigt bra.
Jag försov mig. Och ni som känner mig vet: jag försover mig aldrig. Det har hänt mig en enda gång förut. Och det var samma morgon som vi hade nationellt matteprov i A och B. Pappa kom och knackade lite försynt på rutan till torpet (där jag bor) och mumlade något om: "Jaa, jag är lite osäker på om du har sovmorgon idag, jag minns att det var något viktigt idag, men...". Jag kunde ha dödat honom. Eller mig själv. Men det gick ju bra i alla fall.
Den här gången var det Stadsskogensdag som fick stryka på foten. Vaknade av att Abbe buttade till mig, reste mig som en fura, ställde mig mitt i rummet med ett avgrundsvrål toppat av en ångest som knappast gudarna själva skulle kunnat bota. Not. Världen gick inte direkt under. Helst inte när jag vaknade en och en halvtimme efter att jag skulle varit på plats och möttes av en regnsjuk himmel. Mm-mm-mm, vad det täcket kändes gott.
Så jag kröp upp efter att ha övertalat mig om att det faktiskt inte fanns nåt att göra. It was over and done, Pluto. Såg klart på Spiderman 3, åt mammas himmelska äggröra och bråkflörtade med min lilla klon till syster. (Den här är till dig Fahmud: "I SAVED HUMANITY". Great minds think the same, du vet.)
Och det kändes väldigt bra.
Tyck till.
Postat av: månika
Jag stod och spelade. Tills Bruremarsj avbröts av en regnattack. Men jag fick en röd ballong och en brandhatt, så dagen var inte fullkomligt till spillo ändå...
Trackback
