Oh, what a night.
Gisses. Inte trodde jag att jag var så viktig (selfconfidencepowerup!), så att det nästintill blev skallgångskedja efter lilla mig. Jag som bara hade en överdrivet spårad utekväll - trots att jag började jobba klockan 11 dagen därpå - och absolut inga som helst batterier på min telefon. Okontaktbar = våldtagen och rånad?
Men det känns bra att folk bryr sig. Helst Abbe som tydligen massakerade sin telefonbok i jakten på moi. Det dåliga samvetet smög sig faktiskt på rätt tidigt, och eskalerade när chefen möter mig på morgonen med ett "Där är du! Din pappa har ringt, och din pojkvän, och vi tänkte att om du inte dök upp inom femton så skulle vi sätta igång att leta efter dig! Ring dom!". När jag egentligen bara hade haft ett högstadieflum med Josef och Johan. Vilket i sig var helt underbart roligt.
Fast det som kan te sig gott till en början får ofta en bitter och syrlig eftersmak. Som ett omoget sommaräpple.
Men det känns bra att folk bryr sig. Helst Abbe som tydligen massakerade sin telefonbok i jakten på moi. Det dåliga samvetet smög sig faktiskt på rätt tidigt, och eskalerade när chefen möter mig på morgonen med ett "Där är du! Din pappa har ringt, och din pojkvän, och vi tänkte att om du inte dök upp inom femton så skulle vi sätta igång att leta efter dig! Ring dom!". När jag egentligen bara hade haft ett högstadieflum med Josef och Johan. Vilket i sig var helt underbart roligt.
Fast det som kan te sig gott till en början får ofta en bitter och syrlig eftersmak. Som ett omoget sommaräpple.
Tyck till.
Trackback
