På en botanikers balkong samlades familjen.
Nu vet jag hur jag orkade genomlida de tre själdödande åren i ens liv som kallas för gymnasiet. Svaret på denna förunderligt djupa gåta kom igår kväll. Jag älskar verkligen min klass. Eller min gamla klass. Eller bara Familjen.
Även om inte alla hade möjlighet att komma så var det helt underbart, alkoholen flödade (eller åtminstone från de obligatoriska sönderskakade trefemmorna som symboliserar Martin och Adrian), balkongen var dränkt i tjock cigarettdimma och tv:n visade nån sorts detoxprogram. Som ingen brydde sig om.
Isa anlände med Julia och en hembakt tårta. Såklart. (Övrig fakta: Isa blev klassens Ernst... Låt det tala för sig självt.) Det pratades om allt och inget, och det kändes precis som det skulle. Allt var som vanligt.
Så vad händer nu? Barnen står på fågelboets kant och ska sticka till Oslo och rensa fisk, flyttar till Norr och Söder och vissa blir bara kvar. Kommer familjen att återförenas? Kommer familjen att överleva prövningarna? Jag vet inte, men jag hoppas.
Även om inte alla hade möjlighet att komma så var det helt underbart, alkoholen flödade (eller åtminstone från de obligatoriska sönderskakade trefemmorna som symboliserar Martin och Adrian), balkongen var dränkt i tjock cigarettdimma och tv:n visade nån sorts detoxprogram. Som ingen brydde sig om.
Isa anlände med Julia och en hembakt tårta. Såklart. (Övrig fakta: Isa blev klassens Ernst... Låt det tala för sig självt.) Det pratades om allt och inget, och det kändes precis som det skulle. Allt var som vanligt.
Så vad händer nu? Barnen står på fågelboets kant och ska sticka till Oslo och rensa fisk, flyttar till Norr och Söder och vissa blir bara kvar. Kommer familjen att återförenas? Kommer familjen att överleva prövningarna? Jag vet inte, men jag hoppas.
Tyck till.
Trackback
