Ett soundtrack i min hjärna

Okej. Jag har besök från Ångermanland (in my heart) och satt hemma igår rätt krasslig. Frun i sällskapet, kommer in och korsförhör mig om mitt liv, och ifrågasätter mitt hemmavarande. Hon ansåg att det var ett totalt slöseri med ungdom att sitta hemma på sitt feta arsle och sörpla Hellacopters när det fanns möjlighet till krök. Så, hon skickar in mig i duschen och jag gör mig redo för utgång.

Sammanfattning av hur kvällen fortlöpte: Kom in vid halv tolv, sjöng kareoke med världens bästa Ingrid, kissade i kors med Q på Palermo, hamnade på en efterfest hos okända människor och bastade i underkläderna, hittade sovplats vid 4 hos Abbe, men efter en dispyt på ditvägen gick jag in i ett okänt område och däckade på en busshållplatsbänk, vaknade 6 och frös så att jag trodde att jag skulle dö.

Just det där senare var väl inte okej. I ett halvsovande tillstånd, med lite för mycket alkohol, sjuklig och frusen, bestämmer jag mig för att Hydro var mitt bästa alternativ till räddning. Med ett peppande tänk för varje steg jag tog (jag var här fortfarande övertygad om att det handlade om sekunder tills jag skulle lämna jordelivet) närmade jag mig macken. Den var stängd. Sätter mig och gråter öppet, skakandes av kyla och misär, ringer efter tio minuter Abbe som hämtar mig. Jag överlevde. Trots detta så får..

Däcka på busshållplats: -10 av 5