Ett soundtrack i min hjärna

Jag var full igår. Kom hem sent. Sätter mig vid datorn, njuter av att komma hem till mig själv för en (ut)gångs skull, och pratar med lite skrot och korn över nätet. Bestämmer mig för att "nu är det nog dags att vila lite innan jobbet", stänger ner alla rutor och vänder mig mot sängen.

Då sitter den där. Den glor på mig med en attityd som bara skadedjur besitter (tillsammans med alla smittsamma sjukdomar som man kan stava till) och viftar på svansen. Jag lovar. Den viftar. Jag hamnar i någon sorts "jag-har-suttit-i-en-frysdisk-de-senaste-året"-position och kan inte ens skrika. Till slut undsläpper ett gnyende mina läppar och det lilla äcklet piper in under en trådback. Då blir det fart på Elin. Jag skuttar upp på stolen, ringer mamma och pappa (obs: de är 10 meter bort, och sover tungt vid det här laget), skriker "Och ta med er katterna! Nu är det slakt!", väntar tills de kommer, och löper sedan rakt in i stora huset.

Kontentan av det hela är att jag nu är utfryst från mitt eget hem. En respektlös liten jävla fucking skogsmus bor i mitt hus. Han har belägrat det. Segern är hans. Enjoy. För jag sätter inte min fot innan för dörren innan han är eliminerad. Så det så.