Jaha, men... Snörvel.
Det var en jättetrevlig helg. Det var det verkligen! Ett litet gäng på, hmm, kanske 15 personer kom och förgyllde min lördag (och orsakade misär i mitt lilla torp, iaf Adrian. Jag vet inte hur högt priset var på hans huvud på morgonen) och satte stämningen på min söndag när vi kollade på dels "Monthy Python", dels "Butterfly Effect".
Men det hela har fått oanade konsekvenser. Det som innan var en liten retning i halsen och en obehaglig kallhet om händer och fötter har utvecklats till någon sorts monsterförkylning. Dagisprincipen. Jag borde ha lärt mig. När man samlar tillräckligt många omogna homo sapiens sapiens i samma lokal så kommer bakteriefloran att bilda en storm av sjukdomar hos åtminstone en av personerna. Exempelvis mig. Typ alltid.
Så här sitter jag, inkapabel att gå till jobbet, ont i bihålorna, snorar och fräser, hostar som en gammal rökkärring, pimplar te och knarkar CSI. Det är överlevnadsbart. Men det är precis på gränsen.
Men det hela har fått oanade konsekvenser. Det som innan var en liten retning i halsen och en obehaglig kallhet om händer och fötter har utvecklats till någon sorts monsterförkylning. Dagisprincipen. Jag borde ha lärt mig. När man samlar tillräckligt många omogna homo sapiens sapiens i samma lokal så kommer bakteriefloran att bilda en storm av sjukdomar hos åtminstone en av personerna. Exempelvis mig. Typ alltid.
Så här sitter jag, inkapabel att gå till jobbet, ont i bihålorna, snorar och fräser, hostar som en gammal rökkärring, pimplar te och knarkar CSI. Det är överlevnadsbart. Men det är precis på gränsen.
Tyck till.
Trackback
