Ett soundtrack i min hjärna -

Uppmaning!

Det är på gränsen att jag gör en Blondinbella. Dessa anonyma kritiker (utan belägg för sitt ris) börjar gå mig på nerverna, och jag känner att jag vill faktiskt - för en gångs skull - bara vara en vanlig 19-åring. Eller nåt. Jag tror iofs att det är Martin som utgör 100% av kommentören "VAFAN?!".

Och käre "VAFAN?!", anledningen till att det inte finns en recension (stavning, mister!) av fredagens spelning är att jag till viss del medverkade. Jag vill inte att min publik senare ska kunna tycka att jag har lagt in en subjektiv syn på det hela.

Tack för mig, peace out brotha.

Tyck till.

Vill du att din text ska se fet ut kan du sätta den i asterixer: (*exempel*)
och understruken genom att göra underlines: (_exempel_)


Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Kommentera inlägget här:


E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback