Vissa människor vet bara inte när enough is enough.
Jag sitter hos mamma och pappa, lyssnar på Rod Stewart (har min känsla för bra musik börjat simma mot andra kontinenter?) och dricker cider. Jag tycker att jag har fullt upp. Är till och med nästan stressad. Då kommer pappa in. Jublar för att (jag är inte riktigt säker här) tv4 visar några nya Beckepisoder som aldrig visats förr. Jag försöker med ett litet morrande förtydliga att jag inte någonstans i min nittonåriga kropp är beredd att flytta på mig. Om det ens så bara är till tv-soffan.
Han borde ta piken. Han borde verkligen se på mitt kroppsspråk (och höra på mitt morrande) att det är dags att back off, gå och göra sin grej och låta mig sitta här med mina fjoll-a-lá-80tals-låtar. Men nej. Vad gör han? Han föreslår att jag ska montera isär en soffa som han vill flytta på. Vänta, jag måste läsa det igen. Jag. Montera soffa. För att han vill flytta på den.
Jag snurrade snabbt om på stolen för att ge honom den mest irriterade och förolämpade min jag kunde åstadkomma. Nöjer han sig här? Låter han mig slösa bort mitt liv i fred? Nej. Han gör sorti med kommentaren: "Ja, den står ju där ute om du vill hjälpa till." NEJ! JAG VILL INTE HJÄLPA TILL! Jag vill smutta på skogsbärscider och vara superextratjock. Det är minsann vad jag vill. Och inte ett uns mer.
Han borde ta piken. Han borde verkligen se på mitt kroppsspråk (och höra på mitt morrande) att det är dags att back off, gå och göra sin grej och låta mig sitta här med mina fjoll-a-lá-80tals-låtar. Men nej. Vad gör han? Han föreslår att jag ska montera isär en soffa som han vill flytta på. Vänta, jag måste läsa det igen. Jag. Montera soffa. För att han vill flytta på den.
Jag snurrade snabbt om på stolen för att ge honom den mest irriterade och förolämpade min jag kunde åstadkomma. Nöjer han sig här? Låter han mig slösa bort mitt liv i fred? Nej. Han gör sorti med kommentaren: "Ja, den står ju där ute om du vill hjälpa till." NEJ! JAG VILL INTE HJÄLPA TILL! Jag vill smutta på skogsbärscider och vara superextratjock. Det är minsann vad jag vill. Och inte ett uns mer.
Tyck till.
Trackback
