Ett soundtrack i min hjärna

Imorgon är det Hellacopters. Kanske för sista gången i mitt liv. Såvida de inte kör en "pr-jätteroligt-skämt-för-alla-våra-fans-deppar-ihop-men-vi-tjänar-deras-mammors-röv-på-att-fakea-ett-uppbrott". Men det kan jag inte tro. De är ju rock! (Rockers är inte tillräcklig smarta för sånna genomtänkta upplägg. Iofs har de en manager som fick dem att medverka i en JC-reklam, vi vet alla vilken, så kanske...)

Så, jag tänkte, det är ju pinsamt att komma på avskedsturnén och inte vara helt stensäker på texterna på de låtar som man vet är självskrivna. Och jag inser att... Jag har alltid sjungit fel. I vissa låtar inser jag att jag inte ens hört fel ord, utan bara "låtit ljuden". Jag har aldrig reflekterat över det. Exempelvis kan vi ta Dissapointment blues. Där finns en fras som lyder: "Alright already I´ve had enough, them options lie before me but I can´t get ´em up". Min text har nog varit något i stil med: "Allrajallrej ajhadalöf de måches ba ackeckereöp".

Fruktansvärt. Jag räds mig själv! Hur gick detta till? Nu jävlar, rättning i ledet. Ring mig inte, smsa mig inte, för här måstes ligga i hårdträning. Jag har ju trots allt lite mindre än ett dygn på mig. Wish me luck!