Ett soundtrack i min hjärna

Hur lyckades jag få till en så grammatiskt korrekt mening, mitt i all alkohol? En riktigt bravad, är vad det är. Nåväl, nu är det dags för en resume av kvällen, för alla er stackare som uteblev.

Karaktärernas natt

• Jag var fly förbannad när jag skulle åka från jobbet. Jag hade - tack vare mina underbara medarbetare - fått reda på att jag stog som ett fån och haffar extrajobb till höger och vänster, och mår jättedåligt över mitt ostrukturerade liv, medan vissa med provanställning har fått, låt oss säga, ett antal fler timmar på sitt schema. Mitt "Varför?" fick igår ett tydligt svar som inte är så bra att lägga upp på en blogg, men jag kan avslöja att mina arbetsledare spottar på mig. Bildligt talat.

• Då ringer Evelina! Säger att hon just har blivit burned, käkad och utkräkts av sina vänner (de skulle på Snärkan men de dissade henne). Berättar att en bana på Bowlaget väntar på mig. Drar dit som ett jehu, säger hejdå till Doddi (Stickans syster) och knatar vidare till V-Dala. Där sitter vi. Sveper vin, cider och öl som om vi inte kunde annat.

• Därinne var det ganska trångt, vilket gör att vi får dela bord med ett par Stockholmare. Varav en av dem var ingen mindre än - badambaaa! - Bag in da Box killens ex :D Är det inte underbart?! Sånt händer bara inte! Hon var jättehärlig, och när V-Dala stängde sina portar drog vi i en klump till Palermo.

• På Palermo sätter vi oss ute i kylan, och plötsligt slår sig en oinbjuden man ner vid vårt bord. Med afrikanskt påbrå var hans svenska inte den bästa, men lovade att han skulle bjuda oss på en drink. Vi svarar "JAVISST! :D" (eller rättare sagt, jag svarar, Evelina var nykter nog att tacka nej) och följer med mannen in. Pekar ut en smaklig Breezer, men när bartendern kapsylat av flaskorna så vänder sig mannen om OCH FÖRSÖKER GÅ! Lämna mig med notan! Nej, nu jävlar! Så jag utnyttjade honom ganska hårt. Gick till baren, beställde, och drog dit honom och tvingade honom att betala.

• Väl ute igen ser jag att ytterligare en person har slagit sig ned vid Evelina. Peter Carlsson. Från Minnesota. My ass. Han var en rolig typ, alldeles för mycket för honom att säga så vi låter det vara. Men han var definitivt värd att nämna.

• Senare skuttar det fram tre... hmm... yngre medelålders män som vill bjuda på efterfest. Jag var skitpackad och taggade igång, medan Evelina försökte vara den resonabla i gänget och sa att hon minsann skulle hem. Evelinas "ragg" ringde efter en bulle - Vem säger så? Betyder det taxi? - och var påtagligt sur över att hans vision om ett billigt ligg raserats. Jag springer i kapp Evis, och får sällskap av en Hampus. Som var från Härnösand! Och gillade Höga Kusten! Mmm, that's the spirit folks.

Shit. Vad obehagligt mycket vi hann med. Nu är det dags för en promenad för att friskna till innan föreläsning. Trött.

Puss!