Elin Telstar proudly presents: Tragik.
Det har varit en sån där dag. En som man redan vet när man vaknar att den kommer gå åt helvete. Alla tecken tyder på att du borde bona in huvudet i kudden och stanna där resten av dagen. Fast såklart så finns det ett antal faktorer som gör att du måste göra det rakt motsatta.
Jag vaknade sju gånger i natt. Varje gång trodde jag att min mobil ringde. Och sen när väl alarmet drog igång så trodde jag att det bara var lite mysigt fågelkvitter utifrån (ja, trots att det är kallare än i Svennis rövhål ute) och försökte med alla medel ignorera det. Sov lite för länge, och fick stressa sönder mig till bussen. Som skulle gå 09.10, men kom 09.40. Jag började jobba 10. Ja, men varför inte?
Kommer till jobbet. Är rastis. Vilket brukar göra att dagen går lite snabbare. Det enda som kan förstöra det är att alla bli sena efter sina raster, så att hela schemat förstörs... Resten kan ni klura ut själva. Fick till råga på allt kunder som på allra bästa manér försökte rubba min dag. Som småbarnsmamman som inhandlat alla tänkbara prytlar till barnkalaset. Och insåg att hon inte hade pengar. Vilket resulterade i att Elin satt och ångrade småkakor och festis för 400 pix.
Fram till tretiden var jag så uppgiven och less att jag höll på att börja gråta, men när jag insåg att jag skulle rasta Lisa i minihuset så började jag inse det komiska i det hela. För där satt det en liten tjej på 4 vårar. Max. Och någon dödsdömd jävel hade satt henne på repeatmode. Det var som att hon bara kunde en enda jävla fras (det dagiset borde bli av med sin licens), för Elin fick höra: "Jag vet vilken färg det är på Pumba. Han är röd." i cirkus 25 minuter. Psykbryt!
Så har dagen rullat på. Jag har till och med börjat terapistäda. Så illa är det.
Jag vaknade sju gånger i natt. Varje gång trodde jag att min mobil ringde. Och sen när väl alarmet drog igång så trodde jag att det bara var lite mysigt fågelkvitter utifrån (ja, trots att det är kallare än i Svennis rövhål ute) och försökte med alla medel ignorera det. Sov lite för länge, och fick stressa sönder mig till bussen. Som skulle gå 09.10, men kom 09.40. Jag började jobba 10. Ja, men varför inte?
Kommer till jobbet. Är rastis. Vilket brukar göra att dagen går lite snabbare. Det enda som kan förstöra det är att alla bli sena efter sina raster, så att hela schemat förstörs... Resten kan ni klura ut själva. Fick till råga på allt kunder som på allra bästa manér försökte rubba min dag. Som småbarnsmamman som inhandlat alla tänkbara prytlar till barnkalaset. Och insåg att hon inte hade pengar. Vilket resulterade i att Elin satt och ångrade småkakor och festis för 400 pix.
Fram till tretiden var jag så uppgiven och less att jag höll på att börja gråta, men när jag insåg att jag skulle rasta Lisa i minihuset så började jag inse det komiska i det hela. För där satt det en liten tjej på 4 vårar. Max. Och någon dödsdömd jävel hade satt henne på repeatmode. Det var som att hon bara kunde en enda jävla fras (det dagiset borde bli av med sin licens), för Elin fick höra: "Jag vet vilken färg det är på Pumba. Han är röd." i cirkus 25 minuter. Psykbryt!
Så har dagen rullat på. Jag har till och med börjat terapistäda. Så illa är det.
Tyck till.
Trackback
