Ett soundtrack i min hjärna

Grabbar. Jag vet att vi alla fruktade (hoppades?) på att alla bevis för våra kreativa filmskapartalanger hade förlorats och slukats av intet. Men! Sen kommer stunderna när man letar efter gamla PC-spel i en hög av skivor och hittar backups från long dead hårddiskar. Och man finner saker man inte ens kunnat föreställa sig. Till exempel: Den färdigställda versionen av "Broken Rifle" (som vi alla vet länge gick under produktionsnamnet "Anders the gay indian". Kan bero på att vi betalade Anders en tjuga var för de högkvalitativa, lättklädda scenerna i snön...)

Så håll till godo, ladda upp popcornhinkarna, knäck ölen och njut.

Okej. Jag la mig väldigt sent. Väldigt. sover i tre timmar, helt utslagen, och vaknar av... min oroväckande höga singsignal och ett skrivbord som håller på att falla samman av den hysteriska vibrationen samtalet utlöste i telefonen. I ren panik kastar jag mig upp ur sängen, snurrar runt som en balettdansös och försöker lokalisera mobilhelvetet. Ser den, kastar mig mot den för att stänga av den. Personen som ringer hinner lägga på. Ser på displayen. 08.25. Ica MAXI.

Alltså: det hade verkligen inte spelat någon roll vem det var som ringde, jag hade blivit lika panikslagen av att det ringde iaf. Men när det är jobbet... Jag försöker ringa tillbaka, men det är upptaget. Ångesten som följde (i och med att jag kanske var sen om jag skulle jobba, hade missat något, gjort något fel) gjorde att jag inte somnade om förrän efter ett bra tag. Och jag behövde sova. Därför sköts hela min dagsplanering framåt. Vaknade efter lunch, suck.

Man ska inte säga att Ica MAXI har gjort något överdrivet dumt i detta fall. Men det finns fan ingen annan som är korkad nog att ringa mig halv nio på morgonen. Ingen som känner mig iaf. Och inte om det inte är på liv eller död. Det hade det ju iofs kunnat vara.... Och då är det ju bra att ringa. Kanske. Fan, jag svamlar. Så illa var det.

Oväntade samtal när man sover får: 2 av 5

Vad är det som är slidväggsfärgat, snorklibbigt och luktar blöta strumpor? Vad är det som är hiskeligt populärt i charkdisken och fullkomligt hatat av alla kassörer? Jo, julskinka. Ogriljerad sådan. En sån där blöt jävel i massa klet - vatten, lagerblad och andra odefinerbara saker - som av någon anledning alltid är klibbig, trots att den befinner sig i en mycket tät plastpåse.

Trots att jag missbrukat våtservetter - jag länsade en hel rulle själv - och försökt peta fram dem till scannern med penna så lyckas jag alltid få en hinna av skinkvatten (låter det inte äckligt?) över hela handflatorna. Och mellan fingrarna, så när man ska sära på dem så blir det ett litet smackande, kräkreflexframkallande ljud. Blä. Usch. Det hjälper inte mig att komma över mitt julskinkehat direkt.

Kokt, marinerad skinka får: 1 av 5

Well, jag brukar inte gilla att vara den som är den. Men... När blev det okej att paniksläppa femton ton snö över Sverige? Vem godkände att barikera mitt hus med vitt pulver (som man inte kan bli hög på, ytterligare ett minus)? Och vem är ansvarig för att de fem bussar som åker förbi mitt hus varje dag inte ska gå överhuvudtaget?

Men för att tala klarspråk: det finns ju två sorters snö. Dels har vi den som gnistrar, lyser upp i mörkret och möjligör pimpling och scooteråkning. Den sortens snö gillar vi (se bild). Familjen, vansinneskörning på tjock is och borrning av fiskehål. Det är då snön kommer in i ett vettigt sammanhang. Och sen har vi den här sortens snö. Vars enda funktion är att förhindra mig från att göra... Hmm, få se. Något över huvudtaget. GAH!

Okej. Här följer en lista över nackdelarna med att bo på landet:

• Man har egen brunn. Och således egen latrin/avföringstrumma. Så vid minsta lilla kyla så luktar hela grannskapet bajs. I bästa fall bor man närmast stanken av sin egen.
• På somrarna släpper alla (!) bönder ut sina kossor inklusive avkommor. De skiter. Något kopiöst. Eftersom att de har fyra magar kanske det är ganska naturligt... Anyway. Blajorna attraherar flugor. Som så småningom letar sig in till min nygjorda jordgubbskräm och allt annat ätligt.
• Bussar. Eller rättare sagt; icke-existerande bussar. Fem om dagen med tre timmars hål mellan varje. Mamma har länge spånat ett brev där hon ska hävda att vi blir diskriminerade mot andra Uppsalabor till UL.
• Oväntat besök. Som till exempel den där lilla trevliga råttan som gnagit sig in i mitt hus och gömmer sig galet bra så fort jag är på mordstråk. Den är alltså kvar.
• Om man har fest, och oinbjudna hittar/tar sig ut till mig så kommer de inte hem. På något sätt. Trots att de lyckats komma fram... Och de man vill ska komma har ett jävla problem att ta sig hit. Se "Bussar".

Och fördelarna:

• Man utvecklar mycket starka andningsmuskler för att kunna hålla andan hela vägen till postlådorna för att slippa bajsångorna.
• Det kommer smaksatt vatten direkt ur kranen. Den egna brunnen är mycket svavelrik, vilket ger en doft av gamla ägg. Så slipper man lägga massa pengar på dyrt bubbelvatten!
• ... nä det var väl typ det.

JÄVLA FUCKING METALHELVETE VAD LESS JAG ÄR. Ge mig stan, nu!

Ibland undrar jag hur vissa människor har lyckats i livet. Som typ socialt inkompetenta. Och analfabeter. Och typ kvinnan på Maxi idag.

Hon kommer till självscanningen. Jag frågar vänligt om allting har gått bra (jag var Värd idag - det innebär att ha lite mer koll på saker och ting, vad alla är sysselsatta med, och bemöta kunderna). Det hade det. Trodde hon. Jag frågar om hon ska betala med kort, och får ett jakande svar. Vill hon testa på vår nya superhypade, toppmoderna självutcheckning? Det vill hon.

Vi går fram till monitorn, och hon börjar. Drar sitt ICA kort. Trycker på stopp. Här kommer den efterföljande dialogen som ekade i mitt huvud i minst en halvtimme efteråt:

Jag: "Och nu kan du dra ditt betalkort."
Kvinnan: "Jahaa, menade du typ bankkort?"
Jag: "Ja, eller du kan betala med ditt ICA-kort om du har pengar på det."
Kvinnan: "Alltså, jag tänkte betala med en femhundring."

Förtydligande: allt som är rektangulärt och räknas till betalmedel är inte KORT. Sedan när räknas femhundringar till kort? Eller har jag missat något? Snälla, uppdatera mig!

Tack vare Ica Maxi. Jag är så ledsen och nerslagen just nu, att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag har fått schemalagt var tredje helg i höst. Bara det i sig är ett skämt för någon med fast anställning. Men jag ska jobba 20-26 december.

Först tyckte jag inte att det var värsta paniken, jag slutade iaf 14 på julafton, så jag hinner ju hem till Kalle Anka. Men jag har inte förrän nu insett att resten av min familj ändå kommer åka upp till Lavsjön. Och jag förstår verkligen Frida när hon säger att utan "Lavsjön är det ingen riktig jul". Så Uppsala i sig gör ju att julen har tufsats till i kanterna.

Men att jag ska fira den själv... Äta revbensspjäll själv, hitta mandeln i gröten som jag själv lagt i (det är iofs en positiv sak, konkurrensen om mandeln blir ju relativt mycket lägre), skratta åt "Långbens semester" ensam. Sitta i mjukiskläder och sjunga "Feliz navidad" enstämmigare än någonsin förr.

Fyfan. Fyfan för mtt jobb. I år ställer jag in julen.

Idag hände något på jobbet som jag bara väntat på. Och jag menar verkligen väntat. Sen snuvades jag på hela skämtet, helt fräckt framför ögonen på mig! På grund av teknikens idiotiska framsteg och precision.

En kund handlade för 1337 kronor. Förstå! 1337 kronor! Är det möjligt?! När jag insåg vad det var jag egentligen mötte blev jag helt exstasisk och ville mest av allt bara slå ut kvittot för att kunna ta en kvittokopia, rama in hemma, fota och lägga upp på bloggen. Jag förberedde mig för att ta emot kontanterna och mata in i CashGuard. Men vad gör kunden? Jo, han betalar med kort. Och vad gör betalterminalen? JO, den inser att den kan dra det eeeexaaaakta priset från kontot. Slutar avrunda. Och kunden får godkänna 1336,90.

Jag blev helt tyst. Det kändes som att jag blivit grundlurad på mitt livs upplevelse.

(Och om du känner att du inte har någonsomhelst aning om vad detta inlägg handlar om: Grattis. Du har ett liv.)

Idag har jobbet verkligen varit ett dagis i vuxenformat. Följande text kommer att uppfattas som överdriven och påhittad av ett antal läsare (hoppas jag iaf, annars har ni en skruvad världsbild) men jag kan lova att allt efterföljande är autentiskt. Punktlista, maestro!

• Vi hade skattjakt. Jag ritade kartor, David sprang omkring och letade, och min kassaledare Niclas var helt upprörd över att han inte förstod vad den visare. Han frågade säkert halva personalen om råd. Tio minuter innan stängning löste han problemet. Klipsk grabb.

• Niclas (samma geni) ringde mig 5 gånger i rad för att prata om... ingenting. Låtsastyskan varvades med fakebeställningar till pizzerior och personliga påhopp, och samtalen avbröts alltid av att jag fick en kund. När han från kassakontoret kunde se att jag var klar ringde han upp omedelbums. Han slutade dock när han insåg att han kunde ringa Maria för att högläsa ur ett informationsblad. Från första till sista sidan. Som avslutades med att Maria la på.

• Som ni kan märka gick telefonerna varma. Typ som när David skulle ringa upp till lunchrummet. Och möts av en mörk stämma som säger "Välkommen till Ica Väst, Johan". Det bästa är att han faktiskt trodde att han hade kommit till Ica Väst. På interntelefonen. Japp.

• Dagen avslutades med att vår nya säkerhetsvakt galopperade in i mig. Galopperade. Bokstavligen talat. Tänk er hundra kilo människa komma studsandes fram i ens riktning. Först blev jag uppriktigt vettskrämd, men skrattade till slut hela vägen upp i omklädningsrummet.

Och detta får jag betalt för. Förmånligt.

Det har varit en sån där dag. En som man redan vet när man vaknar att den kommer gå åt helvete. Alla tecken tyder på att du borde bona in huvudet i kudden och stanna där resten av dagen. Fast såklart så finns det ett antal faktorer som gör att du måste göra det rakt motsatta.

Jag vaknade sju gånger i natt. Varje gång trodde jag att min mobil ringde. Och sen när väl alarmet drog igång så trodde jag att det bara var lite mysigt fågelkvitter utifrån (ja, trots att det är kallare än i Svennis rövhål ute) och försökte med alla medel ignorera det. Sov lite för länge, och fick stressa sönder mig till bussen. Som skulle gå 09.10, men kom 09.40. Jag började jobba 10. Ja, men varför inte?

Kommer till jobbet. Är rastis. Vilket brukar göra att dagen går lite snabbare. Det enda som kan förstöra det är att alla bli sena efter sina raster, så att hela schemat förstörs... Resten kan ni klura ut själva. Fick till råga på allt kunder som på allra bästa manér försökte rubba min dag. Som småbarnsmamman som inhandlat alla tänkbara prytlar till barnkalaset. Och insåg att hon inte hade pengar. Vilket resulterade i att Elin satt och ångrade småkakor och festis för 400 pix.  

Fram till tretiden var jag så uppgiven och less att jag höll på att börja gråta, men när jag insåg att jag skulle rasta Lisa i minihuset så började jag inse det komiska i det hela. För där satt det en liten tjej på 4 vårar. Max. Och någon dödsdömd jävel hade satt henne på repeatmode. Det var som att hon bara kunde en enda jävla fras (det dagiset borde bli av med sin licens), för Elin fick höra: "Jag vet vilken färg det är på Pumba. Han är röd." i cirkus 25 minuter. Psykbryt!

Så har dagen rullat på. Jag har till och med börjat terapistäda. Så illa är det.

Det är förjäkligt att jobba. Ni vet det, jag vet det och alla vet det. Men det finns en del små guldkorn som gör det fullständigt genomhärdligt. Typ dödssköna arbetskamrater. Typ Mary D. Låt E stå för mig.

M: "Det skulle ju kännas helt fel att komma uppklädd på krogen, i klänning och sånt. Jag har alltid baggykläder. Folk skulle ju tro att jag hade blivit galen och typ: "Har du slutat lyssna på hiphop och blivit tjej?". Orkar inte ta sånna kommentarer."
E: "Jag fattar. Vad lyssnar du på då?"
M: "Men hiphop. Typ."
E: "Det greppade jag väl, men vad för band?"
M: "Organism, Afasi, Kanye West... Sånt."
E: "Aah, the regular shit alltså."
M: "Jaha, dom har jag faktiskt inte hört."
E: - stirrar förvånat och oförstående på M -
M: "Jaaahaaa!" - snilleblixt -

(Det kanske inte låter så kul, men det var ett oslagbart moment att se hur poletten bara föll ner i huvudet på kvinnan. Helt underbart.)