Ett soundtrack i min hjärna

Hela - fucking - tiden. Det börjar kännas jävligt obehagligt. Plus att nummermysteriet har löst sig. Det var en viss Herminator som satte mig på pottkanten. Bajs. Skitjobbigt. Och så vidare.

Men det gör iaf att hon känns mer verklig. Eller åtminstone mindre myttad-påhittad-freaky. Fast vi tycker alla att hon fortfarande är lika läskig.

(Josef: kommer aldrig glömma simultanreaktionen. Ett steg framåt, och ett steg bak!)