Ett soundtrack i min hjärna

Det gjorde vi verkligen. Inte ens ett stort avfall på utgångsvänliga människor till vårt crew kunde stoppa mig, Mr e och Rebben från att dansa järnet. Ett litet minus var dock att det bästa dansgolvet (hiphop/gamla godingar) låg... Mitt i hallen! Why, but why? Det blev trångt att försöka ta sig till baren, övervåningen, och sist men absolut inte minst - toaletten. Plus att vi såg mycket lite av Abbe och Gustav, och för mycket av två skumma killar som trodde att vi skulle nappa på deras allt för intima killhångel. Nej, tack.

Men det var den absolut bästa utgången på länge. Jag var knappt full - vilket resulterade att jag för en gångs skull faktiskt kom ihåg vad jag hade gjort dagen efter, pepp! - omgiven av två underbara brudar, och fick höra låtar som verkligen taggade igång mig. Bästa minnet är när DJ:n verkligen letat efter en låt som skulle få folk att börja dra hemåt vid ett tiden, och som faktiskt fungerade på 95 procent av besökarna, men som fick mig och Rebben att bryta ut i högljudd allsång. Stad i ljus. Tommy Körberg. Jag hatar Tommy Körberg. Men det är en annan historia...

Alla drog sig till sina sängar vid strax efter ett. Rebben var full som en skata, eLHiin försvann och jag var mätt i magen (Rosa Pantern visade sig servera utmärkt efterfestmat). Roades av en viss Gabriel som hade en grymt najs hoodie. Här kommer en liten bild, mest för Rebeckas skull - hon minns nog inte så mycket av den stunden.