Ett soundtrack i min hjärna -

Banana muffins.

Och så har jag tappat bloggandet igen. Varför? Hur kan jag ha tid att inspirationslöst kasta mig igenom Facebook och luska runt i helt okända människor liv, men inte att reflektera över mitt eget och dela med mig? Illa, inte sant?

Givetvis har det hänt så mycket som jag önskar att jag hade dokumenterat i minsta detalj, men det vore ju bara fruktansvärt tråkigt att gå tillbaka två veckor i minnet och återberätta, inte samma charm. Men det nya i mitt liv - antagligen skriver jag detta mer för min egen skull än för er - är:

Träningsmani. Jag och Sara har satt en jävla fart, det ska jag säga er. Och jag borde sova. För imorgon måste jag vara fit for fight för att köra ett 75 minuters skivstångspass med kondition innan jobbet. Herregud.

Uppsatsskrivande. Känns som att jag hållit på med detta i flera år, och egentligen inte kommit någon större vart. Och bra blir det inte. Men insatt, det kan man inte säga att jag inte är!

Sörndal har återvänt! Och han kan ju bara se i stjärnorna efter att få slippa undan att träffa mig.

Ekerölinjen. En resa att minnas. ("Nu har jag testat en rosa piké, och det passade inte bra alls!")

I'll better. Me promise. Kärlek.

Tyck till.

Vill du att din text ska se fet ut kan du sätta den i asterixer: (*exempel*)
och understruken genom att göra underlines: (_exempel_)


Vad heter du?:
Kom ihåg mig?

Kommentera inlägget här:


E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback