Brutalt på Tyrol.
De flesta mindre spelningar jag har varit på den senaste tiden har mer eller mindre alltid lämnat tillställningen lite förvirrad. Hur mycket jag än har gillat bandet, hur bra de än presterat, hur lyckat det än har varit med transporter innan och efter och mat och you-fucking-name-it så har jag känt mig... otillfredsställd. Ja, otillfredsställd är ordet. Förrän igår.
Jag, Ingrid och Annie spenderade en magisk natt på Tyrol med Diablo, Cannibal Corpse och CoB-grabbarna. Det var oromantiskt, alkoholdränkt och testosteron ut i fingerspetsarna. Och just det där senare var lösningen på mitt problem. Vi tre var... nog de ända tre tjejerna i lokalen (plus/minus 2 eller så). Och taggade tjejer är ingenting jämfört med taggade killar.
Superpeppa tjejer på spelning kan mer liknas vid en punkterad heliumballong. Det piper, det flyger, det röjer, men det är banne mig inte imponerande. Eller särsklit pulshöjande. Hårdrockskillar - däremot - som verkligen längtat och längtat inför just den där spelningen är som... en stenklump i en osmord torktumlare. Smällar, avgrundsvrål och pumpande nävar som ackompanjeras av headspinning a lá Belzebub. Så. Det är så man går på konsert.
Jag njöt. Och kommer vårda detta minne ömt.
Fina liknelser, min vän!
Du har nu fått en till läsare!
puss på blöjan
Så innåt helvetes jävla skitbra! Sparka röv och slåss med grabbarna! Det är vad riktigt dödsmetal-menatlitet är! För övrigt sitter jag och lyssnar jag på Children Of Bodom nu! Hoppas du har det kul i Frankrike.
