Ett soundtrack i min hjärna

Okej. Jag la mig väldigt sent. Väldigt. sover i tre timmar, helt utslagen, och vaknar av... min oroväckande höga singsignal och ett skrivbord som håller på att falla samman av den hysteriska vibrationen samtalet utlöste i telefonen. I ren panik kastar jag mig upp ur sängen, snurrar runt som en balettdansös och försöker lokalisera mobilhelvetet. Ser den, kastar mig mot den för att stänga av den. Personen som ringer hinner lägga på. Ser på displayen. 08.25. Ica MAXI.

Alltså: det hade verkligen inte spelat någon roll vem det var som ringde, jag hade blivit lika panikslagen av att det ringde iaf. Men när det är jobbet... Jag försöker ringa tillbaka, men det är upptaget. Ångesten som följde (i och med att jag kanske var sen om jag skulle jobba, hade missat något, gjort något fel) gjorde att jag inte somnade om förrän efter ett bra tag. Och jag behövde sova. Därför sköts hela min dagsplanering framåt. Vaknade efter lunch, suck.

Man ska inte säga att Ica MAXI har gjort något överdrivet dumt i detta fall. Men det finns fan ingen annan som är korkad nog att ringa mig halv nio på morgonen. Ingen som känner mig iaf. Och inte om det inte är på liv eller död. Det hade det ju iofs kunnat vara.... Och då är det ju bra att ringa. Kanske. Fan, jag svamlar. Så illa var det.

Oväntade samtal när man sover får: 2 av 5