Ett soundtrack i min hjärna

Då har man kommit igång då. Kanske lite väl hård start bara. Sitter och hostar lungorna ur mig (eller ja, det är väl mest som slemklumpar i bröstkorgen på mig för tillfället) och förbannar att jag inte kunde ta det lite lugnare på träningen idag.
Sara, min Sara, den stora anledningen att jag faktiskt inte bara lagt av, såg till att jag infann mig på gymmet klockan 11 och avslutade med ett Corepass klockan 12. Det var dumt. Ska man inte må bättre av träning? Hmm.
Bestämde mig iaf för att ställa in morgondagens pass.  Jag har helt enkelt bara tränat, jobbat, tränat, tränat och sovit lite grann, konstant i två veckors tid. Detta innebär uteblivet bloggande, inga nattchats på msn (kanske positivt?) och inget dansande (enbart negativt).

Dags att sätta ner foten och ta detta till normala proportioner. Eller. Ja, proportioner som min kropp kan leva med. I övrigt älskar jag att ha  kommit igång igen - känner mig så himla fräsch. Och tack till Sara. En liten kärleksförklaring.

("Ibland är hon dryg. Men det går fort över.")

Det nya "ljuva" livet får: 4  av   5