Ett soundtrack i min hjärna

Satt igår och hade det oförskämt mysigt med min box vitt och "Ett ufo i New York" (helt underbar film, hade lite dåliga vibbar innan, men det visade sig vara ett mästerverk) när telefonen ringer. MItt i natten. Blir lite förvirrad och förvånad, men svarar när jag ser att det är Abbe som försöker få tag på mig runt tre tiden på natten.
   Obehagskänslan stärks när jag hör snyftandet och ömkandet i andra sidan telefonen. Jag vet att Abbe har varit lite hängig, men har mest supportat honom med en ryggdunk och rådet om att ta en kopp te. Men nu sitter alltså karln och gråter för att han har så ont i hela kroppen, halsen, bröstkorgen och har knaprat alldeles för många Ipren. Jag beordrar honom att väcka föräldrarna för att skicka honom till akuten, eller eventuellt ringa 112.
    Får ett litet sms senare under natten - läser det på morgonen för att jag olyckligtvis nog lyckats somna till - där han berättar att han är på akuten och att jag inte ska oroa mig. Runt lunchtid idag ringer dock mamma Catalán och berättar att grabben ligger kvar - på hjärtakuten. What?! FIck ett litet samtal av en morfinstinn Abbe lite senare, inte mycket som gick att få ur honom, mer än att något med hjärtat slutat fungera. Så alla ni som vet vilken underbar människa killen är, skicka ett krya på sig meddelande, och så håller vi tummarna att detta löser sig så snabbt och bra som möjligt!

Abbe, din själ är min själ, och när det gör ont i dig går jag sönder! Bli frisk!