Ett soundtrack i min hjärna

Igår vandrade jag och Abbe hem till honom. Vandrade - eftersom att jag bestämt att vi skulle ta vägen över den 75 grader lutande kullen. Och när vi väl kommer upp till toppen fryser vi till av ett mycket odefinierbart ljud.

"Bueeuueee. Buuueeeeuee. Brueeee."

Typ så. Ganska högt och bröligt. Men absolut inte ett skrik. Vänder oss om och finner en medelålders man leka med sina egna uppkastningar. Ligger - halvt om halvt - sitter en bra bit in i en skogsdunge. Jag och Abbe finner oss snabbt i det vanliga resonemanget huruvida det är relevant att ingripa eller inte. Ska jag? Röra honom? Men vi kan ju inte låta honom ligga här i kylan och dö?

Abbe bestämmer sig rätt snabbt för att visa sig från sin mest chevalereska sida, parkerar cykeln och knatar fram till snubben. Medelålders-alldeles-för-berusade-mannen (MAFBM) kikar lite delvis medvetande upp på honom.

Abbe: Öh! Hurru? Mår du illa?
MAFBM: Bueeeaeeeu...
Abbe: Men! Det är ju du! Du bor väl här i närheten, va?
MAFBM: Aaah, faan. I sexton. Buee.
Abbe: Här kan du ju inte ligga. Uppmerej. Det är ju askallt.
MAFBM: Jooo. Buuuea. Det är väl det.

Abbe får upp mannen som vinglar omkring lite, men finner sig snabbt när han inser att Abbes axel är ett perfekt stöd. Det obligatoriska småpratandet kommer igång, och Abbe (som för sin del inte heller var så jävla klar i skallen) absorberade mannens sätt att prata och fyllde ut var och varannan mening med uttryck som "för fan", "i helvete" och avslutade alla meningar med "eller hur?". MAFBM var också rätt osäker på vad han gjort under kvällen. Ibörjan var han säker på att det var en födelsedag, som senare utvecklades till ett bröllop. Fick emellertid in snubben i sin port, han gav Abbe ett par tveksamma kramar med sin egen magvätska på hela kostymen, försökte dra ut på samtalet och gav upp.

Och det var länge sen jag sett Abbe så nöjd som han gjorde när vi gick därifrån. Nöjd och kräkluktande.

Svettig och andfådd anländer man till lägenheten. Strippar för att lufta av den vedervärdiga odören, slänger på sig nåt rent och pysslar snabbt som satan ihop presenterna. Gundish och Grimish ska nämligen lämna modernesstaden. Drickan är framställd och jobbet är avslutat.

Då kommer plötsligt två oväntat otrevliga nyheter.

- Abbe har köpt hamburgare. Till pastasalladen.  Ehm. Och motiverar det med att "man får faktiskt grilla vad man vill". Ja men då så! Då sticker jag och köper elefantballe. Det går väl också att grilla. Men inte fan är det nån höjdare ihop med snabbmakaroner.

- Abbes telefon piper till och han stannar upp. Blicken som läser av mobilskärmen sprider lite av en domedagskänsla i rummet.

Abbe -läser högt- : Vad ska du klä ut dig till?

WHAT?!

Failure. Misslyckat. Ett helt blogginlägg åt helvete. För det visade sig igår på Red Room (Uppsalas superhäng...) att Mr e inte alls varit i Småland. All min research var all for nothing. Östergötland was the place to be. Men nu vet jag vad jag ska säga om någon faktiskt skulle få för sig att åka till Småland. Eller nåt. När Gud stänger en dörr öppnar han ett fönster. Typ.

Sen smiddes det diverse planer som fanimej ska genomföras. Exempel:

• You wanna pee with me.
(Hedvigs underbara - och helt oförståeliga - koppling till Britneylåten "Piece of me" när Petra och eLHiin skulle besöka damrummet. Vilket spårade vidare, och resulterade i en vision om ett antal kissnödiga brudar som kråmar sig i en alternativ musikvideo. Och att Patrik rökte upp sin cigg fort som fan och gick in. Det var väl ett tjejskämt antar jag. Nästa hemmafest Lina, I fuckin' promise you.)

Och citat som aldrig kommer att glömmas. Exempel:

• Jag: Jag känner att jag har värsta partyskorna... -ser ner på mina vita tygskor som fått följa med efter träningen som ledde direkt till förkröket-

• Petra: Men du har ju i alla fall en ursäkt. Du kan ju inte gå i högklackat. -ser på mig med medlidande och en grymt tröstande blick, fortsätter allvarligt- Men det gör inget, gumman. Någon gång ska jag lära dig. Jag lovar.

En person som jag har på msn säger:
Jag säger bara att spanska språket står för okunskap och idioti, vilket också bevisas på länderna det pratas i.

Fotnot: En person som jag har på msn heter egentligen någonting annat.

Träning är fett överskattat. Iaf när kontentan av det hela blir att jag inte ens kan lyfta min kaffekopp till munnen utan att skrika i smärta.

Så öga för öga, tand för en tand. Om deras hoppa-upp-och-ner-tills-dina-bröst-slår-i-låren-pass tar livet av mina arm- och ryggmuskler så kan väl jag få dräpa hela etablissemanget? Eller?

Efter tre månaders försök att väcka min förra blogg till liv så har jag nu gett upp. Skärmen mår inte heller så bra - lite fuktskadad av alla mun-mot-mun-metodsförsök och repad av hjärt- och lungräddning... Så, här är the new shit.

(Egentligen så sitter jag bara här för att mitt realm på World of Warcraft ligger nere. Inbilla er inget.)