Dagens I-landsproblem.
Ja, som ni säkert förstått ska jag alltså till Danmark. Det är ett antal timmar i bil. Jag tänkte genomlida dessa genom att lyssna på musik. På min mobil får jag plats med 2 GB musik. Efter att i kanske tre timmar suttit och fyllt den med massa gamla godingar kan jag nu inte komma på fler låtar att lägga in.
Och jag har 1.3 GB minne ledigt. Om jag ger vika för mitt bristande låtförråd kommer jag alltså sitta där vid Mjölby och bara... Jaha. Ingen musik. Kolsvart ute. Alla sover utom pappa. Ingen musik. Noll musik. Tyst.
HJÄLP!
Och jag har 1.3 GB minne ledigt. Om jag ger vika för mitt bristande låtförråd kommer jag alltså sitta där vid Mjölby och bara... Jaha. Ingen musik. Kolsvart ute. Alla sover utom pappa. Ingen musik. Noll musik. Tyst.
HJÄLP!
Håll hårt i pölsen, gott folk!
Nu gör jag det igen. Varnar folk i vederbörande områden för att jag ska anlända. Som om jag vore något att vara rädd för... Jag borde nog vara mer rädd för danskarna än de för mig. Jag menar, de är ju en hel jävla befolkning och sist jag räknade var jag bara en (en i det här fallet är singular, inte som "en öl", se nedan). Syster - som förresten är mycket passande benämning på lillkräket nu för tillfället, hon praktiserar som undersköterska tror jag - ska inte behöva vara ensam över första advent , så vi åker ner. Ska bli fruktansvärt trevligt!
Men när jag ändå är där kan jag ju passa på att sprida lite ondska. Eller åtminstone utrota ordet "pölse", finns det något mer motbjudande så får ni gärna föreslå det i kommentarerna. Let the evil begin, Denmark!
(Åh, om det inte var tydligt nog så kommer jag alltså inte att blogga över helgen. Eller, man kanske ska ta in en gästbloggare? Frivillig, någon?)
Men när jag ändå är där kan jag ju passa på att sprida lite ondska. Eller åtminstone utrota ordet "pölse", finns det något mer motbjudande så får ni gärna föreslå det i kommentarerna. Let the evil begin, Denmark!
(Åh, om det inte var tydligt nog så kommer jag alltså inte att blogga över helgen. Eller, man kanske ska ta in en gästbloggare? Frivillig, någon?)
"Åh, låt oss ta en öl..."
Intressant uttryck det där. En öl. Man säger det, man menar det (ibland) och man är inställd på det. Men trots detta så blir det oftast: en öl (som utlovat), en drick och fem cider. Vilket enligt min matematik inte är ekvivalent med EN öl. Fast, man har ju trevligt också. Så det kanske är okej.
Och med tanke på att någon (Vem? Jag?) ska förlusta sig i Danmark över helgen så är det antagligen okej. Låt mig åtminstone tro det.
Och med tanke på att någon (Vem? Jag?) ska förlusta sig i Danmark över helgen så är det antagligen okej. Låt mig åtminstone tro det.
Julklappsshopping!
Jag älskar att handla julklappar. För oftast (av någon mystisk anledning) kommer jag enbart hem med saker till... mig! Me, myself and I! Min skivsamling och garderob jublar till kompet av det hysteriska gråtandet från mitt julklappssparkonto.
Det som inhandlades var:
• Nick Cave and The Bad Seeds - Murder Ballads
• Saxon - Stallions of the Highway
• AC/DC - Dirty Deeds Done Dirt Cheap
• Svarta jeans (i rätt storlek! Once in a lifetime eperience!)
• Teee.... Mmm... Fan, insåg just nu att jag skulle köpa tekula. Fuck it.
I'm pleased. Synd bara för min familj som inte får några julklappar i år. Vilket innebär att jag inte får några nästa år. Hmm. Konsekvens som jag inte räknat med.
Det som inhandlades var:
• Nick Cave and The Bad Seeds - Murder Ballads
• Saxon - Stallions of the Highway
• AC/DC - Dirty Deeds Done Dirt Cheap
• Svarta jeans (i rätt storlek! Once in a lifetime eperience!)
• Teee.... Mmm... Fan, insåg just nu att jag skulle köpa tekula. Fuck it.
I'm pleased. Synd bara för min familj som inte får några julklappar i år. Vilket innebär att jag inte får några nästa år. Hmm. Konsekvens som jag inte räknat med.
Som häftmassa i röven.
Typ så känns det. Jag måste ju börja röra på mig. Naprapaten om en timme och tjugo minuter. Innan dess ska jag hunnit stänga, släcka, larma och säkra hela Idas hus. Jag har planerat att avlägsna mig i två och en halv timme nu. Tänkte gå på stan innan. Men jag kommer banne mig ingen vart. Åh. Vad kan det bero på?
Inte kan det väl bero på att så fort jag vrider huvudet en millimeter åt höger så möts jag av snötornados och fem decimeter kyla i fast form? Inte kan det vara det att jag får bilder av en influensa och snordränkt Elin bara jag tänker på promenaden till hållplatsen? Inte kan det väl...?
(OBS! Om ni har missat mitt snöhat, scrolla neråt.)
Inte kan det väl bero på att så fort jag vrider huvudet en millimeter åt höger så möts jag av snötornados och fem decimeter kyla i fast form? Inte kan det vara det att jag får bilder av en influensa och snordränkt Elin bara jag tänker på promenaden till hållplatsen? Inte kan det väl...?
(OBS! Om ni har missat mitt snöhat, scrolla neråt.)
Om jag vore skolminister...
...skulle jag införa "Social kompetens" i grundskolan. Upplägget skulle väl vara som ett HippHipps "Svenska för nyböjare" fast seriöst. Och med lite mer användbara fraser. Men, eftersom att jag inte är skolminister så tänkte jag att husman.blogg.se vore väl ett utmärkt ställe att börja på.
Lektion 1: Fejka intresse
Om en person frågar vad man för tillfället är sysselsatt med så är det jävligt oartigt att inte visa motintresse. Även om det inte existerar. Då får man låtsas lite. Dels för att personen i fråga inte ska bli ledsen (struntsamma om du ger själva fan i om det blir det eller inte, det är onödigt), dels för att du får en nyttig erfarenhet som kan tillämpas i exempelvis arbetslivet. Att kunna låtsas i en konversation är alltid användbart.
Exempel på hur man inte ska svara:
Person A: Hej, vad gör du?
Person B: Inget.
"Inget" är inte ett godkänt svar. Rent vetenskapligt så kan Person B inte vara sysselsatt med att göra ingenting. Det är till och med bättre att säga "Jag sitter på mitt feta arsle", "Jag känner en fis som bearbetas i tarmarna" eller "Jag läser vad du nyss skrev". It's all up to you. Plus att det saknas en mycket viktig komponent. Motfrågan.
Exempel på hur man istället kan svara:
Person A: Hej vad gör du?
Person B: Överväger om skitningen nyss var den bästa i mitt liv eller inte. Vad gör du?
Ta lärdom, gott folk. För jag är less på alla jävla miffon med total avsaknad av social förmåga.
Lektion 1: Fejka intresse
Om en person frågar vad man för tillfället är sysselsatt med så är det jävligt oartigt att inte visa motintresse. Även om det inte existerar. Då får man låtsas lite. Dels för att personen i fråga inte ska bli ledsen (struntsamma om du ger själva fan i om det blir det eller inte, det är onödigt), dels för att du får en nyttig erfarenhet som kan tillämpas i exempelvis arbetslivet. Att kunna låtsas i en konversation är alltid användbart.
Exempel på hur man inte ska svara:
Person A: Hej, vad gör du?
Person B: Inget.
"Inget" är inte ett godkänt svar. Rent vetenskapligt så kan Person B inte vara sysselsatt med att göra ingenting. Det är till och med bättre att säga "Jag sitter på mitt feta arsle", "Jag känner en fis som bearbetas i tarmarna" eller "Jag läser vad du nyss skrev". It's all up to you. Plus att det saknas en mycket viktig komponent. Motfrågan.
Exempel på hur man istället kan svara:
Person A: Hej vad gör du?
Person B: Överväger om skitningen nyss var den bästa i mitt liv eller inte. Vad gör du?
Ta lärdom, gott folk. För jag är less på alla jävla miffon med total avsaknad av social förmåga.
Uttryck med definition.
I det stora hela gillar jag ordspråk och uttryck. Det blir alltid lite lustigare att slänga sig med okända välsägner när man ska konversera, tycker jag. Men gårdagens bravader fick mig att ifrågasätta ett av de - säkerligen - mest använda fraserna. "Man kan ha roligt utan alkohol".
1) Ja, det kan man säkert. Om man är flera. När man står där ensam i en grupp av fyra personer lika packade som en hög välgjorda snöbollar och bara ser på... Inte så kul. Tja, eller, man har ju alltid lite att berätta för dem dagen efter. Som Idas eminenta kommentarer (exempel: "Här gick jag i bussen när jag skulle till snön!") eller Abbes fetvurpa utanför Spegeln när Q "skulle dö!". Det gick det ju inte så bra med. Men mindre roligt när Abbe dessutom hurtigt skålade med min arm, made a touchdown med ett whiskeyglas och skyllde på Q, Ida nästan kastade en dartpil i häcken på Olle och skrattade hysteriskt. Mindre roligt då. Och när jag frågade personalen på Orvars om jag kunde få lite papper och nya vänner så stirrade tre likbleka ansikten på mig i tre sekunder innan de försvann in i köket, reglade och låste.
2) And for the rest, utan alkohol... Hmm. Alltså. Jag drack ju. Men jag var inte full. Det blir man inte med en hundring på fickan.
Kontentan: "Man kan ha roligt nykter-eller-åtminstone-inte-full, om man är är med andra nyktra-eller-åtminstone-inte-fulla". Så borde det heta.
Snö(rvel).
Well, jag brukar inte gilla att vara den som är den. Men... När blev det okej att paniksläppa femton ton snö över Sverige? Vem godkände att barikera mitt hus med vitt pulver (som man inte kan bli hög på, ytterligare ett minus)? Och vem är ansvarig för att de fem bussar som åker förbi mitt hus varje dag inte ska gå överhuvudtaget?
Men för att tala klarspråk: det finns ju två sorters snö. Dels har vi den som gnistrar, lyser upp i mörkret och möjligör pimpling och scooteråkning. Den sortens snö gillar vi (se bild). Familjen, vansinneskörning på tjock is och borrning av fiskehål. Det är då snön kommer in i ett vettigt sammanhang. Och sen har vi den här sortens snö. Vars enda funktion är att förhindra mig från att göra... Hmm, få se. Något över huvudtaget. GAH!
Men för att tala klarspråk: det finns ju två sorters snö. Dels har vi den som gnistrar, lyser upp i mörkret och möjligör pimpling och scooteråkning. Den sortens snö gillar vi (se bild). Familjen, vansinneskörning på tjock is och borrning av fiskehål. Det är då snön kommer in i ett vettigt sammanhang. Och sen har vi den här sortens snö. Vars enda funktion är att förhindra mig från att göra... Hmm, få se. Något över huvudtaget. GAH!
Äntligen! Ett erkännande!
Förut var jag ganska insatt i astrologi. Eller ganska insatt... Jag analyserade alla nya människor i min omgivning genom att ta reda på födelsedatum och tecken, bortförklarade mig alltid med de övergripande negativa dragen för Väduren och ansåg Aftonbladets horoskop som en livsguidande bibel.
Men sen dog det ut. Jag kanske mognade (knappast, men det vore lätt att förklara det så) och insåg att livet inte bara är nåt hokus pokus i en kvällstidninge. Jag kanske förstod att man har makten att bestämma över sitt liv själv. Så, jag har varit ganska mycket outside the box när det kommer till astrologi ett tag. Tills idag.
Jag ville bestämma min accent (har för mig att jag är Stenbock - skulle vara rimligt - dock alltid bra att dubbelkolla). Istället hittar jag en sida med stjärntecknens store kännedrag. Och dagen är räddad. Enligt sidan ska mitt motto vara:
Muhahaha! Ordmakt! Yeah! Jag menar, bara så att ni vet. Vad ni än säger.
Men sen dog det ut. Jag kanske mognade (knappast, men det vore lätt att förklara det så) och insåg att livet inte bara är nåt hokus pokus i en kvällstidninge. Jag kanske förstod att man har makten att bestämma över sitt liv själv. Så, jag har varit ganska mycket outside the box när det kommer till astrologi ett tag. Tills idag.
Jag ville bestämma min accent (har för mig att jag är Stenbock - skulle vara rimligt - dock alltid bra att dubbelkolla). Istället hittar jag en sida med stjärntecknens store kännedrag. Och dagen är räddad. Enligt sidan ska mitt motto vara:
MOTTO: Jag är - Jag har i alla fall rätt - Vad ni än säger
Muhahaha! Ordmakt! Yeah! Jag menar, bara så att ni vet. Vad ni än säger.
Längtan.
Längtan är ett stort ord. Det rymmer så mycket. Man kan längta efter någon, längtan till att bli något större, längtan till en annan värld. Något som skiljer sig från vardagen. Försök att visualisera det där största längtansbegreppet, det som kan få dig att vilja krypa ur ditt skinn och skrika ett riktigt vintervrål. Det känner jag just nu. Jag vill inte ha något nytt, jag vill inte bryta helt från min nuvarande värld. Jag vill bara bort. Ett litet tag. Jag vill tillbaka till Venezuela. Någon gång ska jag det. Men sålänge, så längtar jag.
Är det motiverat? Den är bilden är kärlek.
Vissa människor vet bara inte när enough is enough.
Jag sitter hos mamma och pappa, lyssnar på Rod Stewart (har min känsla för bra musik börjat simma mot andra kontinenter?) och dricker cider. Jag tycker att jag har fullt upp. Är till och med nästan stressad. Då kommer pappa in. Jublar för att (jag är inte riktigt säker här) tv4 visar några nya Beckepisoder som aldrig visats förr. Jag försöker med ett litet morrande förtydliga att jag inte någonstans i min nittonåriga kropp är beredd att flytta på mig. Om det ens så bara är till tv-soffan.
Han borde ta piken. Han borde verkligen se på mitt kroppsspråk (och höra på mitt morrande) att det är dags att back off, gå och göra sin grej och låta mig sitta här med mina fjoll-a-lá-80tals-låtar. Men nej. Vad gör han? Han föreslår att jag ska montera isär en soffa som han vill flytta på. Vänta, jag måste läsa det igen. Jag. Montera soffa. För att han vill flytta på den.
Jag snurrade snabbt om på stolen för att ge honom den mest irriterade och förolämpade min jag kunde åstadkomma. Nöjer han sig här? Låter han mig slösa bort mitt liv i fred? Nej. Han gör sorti med kommentaren: "Ja, den står ju där ute om du vill hjälpa till." NEJ! JAG VILL INTE HJÄLPA TILL! Jag vill smutta på skogsbärscider och vara superextratjock. Det är minsann vad jag vill. Och inte ett uns mer.
Han borde ta piken. Han borde verkligen se på mitt kroppsspråk (och höra på mitt morrande) att det är dags att back off, gå och göra sin grej och låta mig sitta här med mina fjoll-a-lá-80tals-låtar. Men nej. Vad gör han? Han föreslår att jag ska montera isär en soffa som han vill flytta på. Vänta, jag måste läsa det igen. Jag. Montera soffa. För att han vill flytta på den.
Jag snurrade snabbt om på stolen för att ge honom den mest irriterade och förolämpade min jag kunde åstadkomma. Nöjer han sig här? Låter han mig slösa bort mitt liv i fred? Nej. Han gör sorti med kommentaren: "Ja, den står ju där ute om du vill hjälpa till." NEJ! JAG VILL INTE HJÄLPA TILL! Jag vill smutta på skogsbärscider och vara superextratjock. Det är minsann vad jag vill. Och inte ett uns mer.
Intruder!
Jag var full igår. Kom hem sent. Sätter mig vid datorn, njuter av att komma hem till mig själv för en (ut)gångs skull, och pratar med lite skrot och korn över nätet. Bestämmer mig för att "nu är det nog dags att vila lite innan jobbet", stänger ner alla rutor och vänder mig mot sängen.
Då sitter den där. Den glor på mig med en attityd som bara skadedjur besitter (tillsammans med alla smittsamma sjukdomar som man kan stava till) och viftar på svansen. Jag lovar. Den viftar. Jag hamnar i någon sorts "jag-har-suttit-i-en-frysdisk-de-senaste-året"-position och kan inte ens skrika. Till slut undsläpper ett gnyende mina läppar och det lilla äcklet piper in under en trådback. Då blir det fart på Elin. Jag skuttar upp på stolen, ringer mamma och pappa (obs: de är 10 meter bort, och sover tungt vid det här laget), skriker "Och ta med er katterna! Nu är det slakt!", väntar tills de kommer, och löper sedan rakt in i stora huset.
Kontentan av det hela är att jag nu är utfryst från mitt eget hem. En respektlös liten jävla fucking skogsmus bor i mitt hus. Han har belägrat det. Segern är hans. Enjoy. För jag sätter inte min fot innan för dörren innan han är eliminerad. Så det så.
Då sitter den där. Den glor på mig med en attityd som bara skadedjur besitter (tillsammans med alla smittsamma sjukdomar som man kan stava till) och viftar på svansen. Jag lovar. Den viftar. Jag hamnar i någon sorts "jag-har-suttit-i-en-frysdisk-de-senaste-året"-position och kan inte ens skrika. Till slut undsläpper ett gnyende mina läppar och det lilla äcklet piper in under en trådback. Då blir det fart på Elin. Jag skuttar upp på stolen, ringer mamma och pappa (obs: de är 10 meter bort, och sover tungt vid det här laget), skriker "Och ta med er katterna! Nu är det slakt!", väntar tills de kommer, och löper sedan rakt in i stora huset.
Kontentan av det hela är att jag nu är utfryst från mitt eget hem. En respektlös liten jävla fucking skogsmus bor i mitt hus. Han har belägrat det. Segern är hans. Enjoy. För jag sätter inte min fot innan för dörren innan han är eliminerad. Så det så.
Bara för att du tjatar så...
Here it goes. Saker ni inte visste om mig (och saker ni antagligen inte ville veta):
Vilken svordom använder du mest? Öh. Mamma hade en "svordomsburk" när vi var mindre, för varje svordom blev man en femma lättare. Man undvek det så mycket som möjligt, helt enkelt, och det sitter nog i.
Hur många resväskor äger du? Ta bort "res", lägg till "hand" så får du: för många.
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Först tänkte jag välja alternativ nummer ett. Men sen kom jag på att det inte finns något bättre än att otippat synas i en bild, typ under ett bord, bakom en lampa...
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? Jag tycker att det är jävligt fånigt att det inte står något belopp i den här frågan (avgörande betydelse).
Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu? En Tom Waitsplatta som jag köpte till Martin i födelsedagspresent, tjuvlyssnade på, och behöll. Han fick en snusdosa istället.
Vilken är världens bästa artist/grupp just nu? The Datsuns.
När var senast någon stötte på dig? Imorse. Tyvärr. Ångest och panik.
Använder du huvtröjor? I bakfullt tillstånd, utan undantag.
Hur många syskon har du? Ett litet kryp som jag kallar syster. Men hon är lättmanipulerad. Så jag gillar henne.
Är du blyg inför det motsatta könet? Hur skräckinjagande kan det vara med två bollar och en pinne? Eller? Könet?
Vilken film kan du alla replikerna till? Pirates of the Caribean (och jag måste säga dem högt när jag ser den. Plus att jag sänker ljudet. Det finns inget bättre än Johnny Depp dubbad med min röst!)
Äger du några band t-shirts? Ägt. Jag har nämligen en magisk garderob; den både äter och krymper kläder.
När flög du senast? Igår kväll. Skitfull. Stod på en saltlåda (heter det så?) i Flogsta och lyssnade på heavy metal. Jag scendök. Utan publik som tog emot. Så jag antar att det räknas till flygtur...
Läser du för skojs skull? Innehållsförteckningar på schampooflaskor. För att se om jag känner igen något ämne. (Jag är fullt allvarlig)
Försöker du alltid lära dig nya saker? Med ett närminne som mitt så blir man så illa tvungen.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? Han ska alltid bjuda på sig själv, ekonomiskt... Ja, men varför inte?
Kan du kasta macka? Nä, men jag kan lägga en pizza.
Vad har du med dig in på bion? En årsförbrukning popcorn.
Vem var din favoritlärare och varför? Jag måste säga Jonas Karlsson. Han är ett vandrande fenomen av underhållning. Och han är den enda lärare som fått mig att slå sönder en flaska mineralvatten mitt under lektionen av ilska...
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Jag säger: lunch. För trots att man åt där fem gånger i veckan lärde man sig aldrig att det var förenat med livsfara. Equals mycket svårt ämne.
Gillar du att flyga? Absolut! Förutom i flygplan som det till Venezuelas fastland: åtta pers i fallfärdiga skinnsäten, motorer fastknutna med maskeringstejp och fönsterrutor i gladpack.
Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Att han är en bra lyssnare. För jag är en bra talare.
Är dina dagar fullbokade och stressiga? Nja. Men jag har väldigt lätt att förvränga dem till det. Alltid lite mer stressad än vad jag behöver.
Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? Skoja inte. 95% av klassen hatade Fröken Jag-har-gjort-läxan-fyra-gånger.
Hur gammal blir du nästa födelsedag? 20. Systemet, frihet och inte längre tonåring!
Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Måste citera eLHiin. En mycket träffsäker beskrivning.
Tror du på liv på andra planeter? Ja, någonstans måste min syster komma ifrån... Och inte är det mammas livmoder.
Tror du att Gud är man eller kvinna? Förutsätter inte den frågan att jag faktiskt tror på en Gud?
Hur valde dina föräldrar ditt namn? Elin Johanna. Ja, Elin hade jag nog fått heta vilket som (tack Gud för brösten!), mamma hade bara bestämt sig. Johanna ligger i släkten. Så att säga.
Gillar du senap? Mm. Sötstark.
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? "Jag har i alla fall inte sprutmens"
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Kanske om någon matat mig med narkosmedel, släpat in mig i ett flygplan, knutit fast fallskärmen och kastat ut mig i medvetslöst tillstånd. Kanske då.
Tycker du om att krama folk? Åh, finns det något bättre?
Vilka böcker, om några har fått dig att gråta? Min mattebok i nian som oprovocerat slängdes i ögat på mig. Inte okej.
Vad är du allergisk mot? Per Gessle a.k.a ett lamm på ecstasy. (Nästa gång du hör Gyllene Tider kommer du inse hur talande den bilden är.)
Får du dåligt samvete efter du ätit kött? Jag svarar inte på dumma frågor.
Vem av dina bloggisar vill du helst veta allt detta om? Jag hade väl tänkt skriva e, men det känns ju lite last year.
Rockin' out loud!
Ikväll blir det spektakel. Mull and Husman goes wild! Etage har kareoke (jag känner mig lite malplacerad, Mull är ju som spindeln i nätet vid sådana tillfällen) och det ska bli öl. ÖL, I say! Hoppas bara att det inte påverkar jobbet imorgon för mycket bara.
En sång ska jag väl klara av. Mer än så blir det inte. Så om ni vill få torsdagskvällen räddad så kila förbi vettja, bjuder du på en öl kan jag bjuda på lite av mig själv.
En sång ska jag väl klara av. Mer än så blir det inte. Så om ni vill få torsdagskvällen räddad så kila förbi vettja, bjuder du på en öl kan jag bjuda på lite av mig själv.
Nu är jag less på det här.
Okej. Här följer en lista över nackdelarna med att bo på landet:
• Man har egen brunn. Och således egen latrin/avföringstrumma. Så vid minsta lilla kyla så luktar hela grannskapet bajs. I bästa fall bor man närmast stanken av sin egen.
• På somrarna släpper alla (!) bönder ut sina kossor inklusive avkommor. De skiter. Något kopiöst. Eftersom att de har fyra magar kanske det är ganska naturligt... Anyway. Blajorna attraherar flugor. Som så småningom letar sig in till min nygjorda jordgubbskräm och allt annat ätligt.
• Bussar. Eller rättare sagt; icke-existerande bussar. Fem om dagen med tre timmars hål mellan varje. Mamma har länge spånat ett brev där hon ska hävda att vi blir diskriminerade mot andra Uppsalabor till UL.
• Oväntat besök. Som till exempel den där lilla trevliga råttan som gnagit sig in i mitt hus och gömmer sig galet bra så fort jag är på mordstråk. Den är alltså kvar.
• Om man har fest, och oinbjudna hittar/tar sig ut till mig så kommer de inte hem. På något sätt. Trots att de lyckats komma fram... Och de man vill ska komma har ett jävla problem att ta sig hit. Se "Bussar".
Och fördelarna:
• Man utvecklar mycket starka andningsmuskler för att kunna hålla andan hela vägen till postlådorna för att slippa bajsångorna.
• Det kommer smaksatt vatten direkt ur kranen. Den egna brunnen är mycket svavelrik, vilket ger en doft av gamla ägg. Så slipper man lägga massa pengar på dyrt bubbelvatten!
• ... nä det var väl typ det.
JÄVLA FUCKING METALHELVETE VAD LESS JAG ÄR. Ge mig stan, nu!
• Man har egen brunn. Och således egen latrin/avföringstrumma. Så vid minsta lilla kyla så luktar hela grannskapet bajs. I bästa fall bor man närmast stanken av sin egen.
• På somrarna släpper alla (!) bönder ut sina kossor inklusive avkommor. De skiter. Något kopiöst. Eftersom att de har fyra magar kanske det är ganska naturligt... Anyway. Blajorna attraherar flugor. Som så småningom letar sig in till min nygjorda jordgubbskräm och allt annat ätligt.
• Bussar. Eller rättare sagt; icke-existerande bussar. Fem om dagen med tre timmars hål mellan varje. Mamma har länge spånat ett brev där hon ska hävda att vi blir diskriminerade mot andra Uppsalabor till UL.
• Oväntat besök. Som till exempel den där lilla trevliga råttan som gnagit sig in i mitt hus och gömmer sig galet bra så fort jag är på mordstråk. Den är alltså kvar.
• Om man har fest, och oinbjudna hittar/tar sig ut till mig så kommer de inte hem. På något sätt. Trots att de lyckats komma fram... Och de man vill ska komma har ett jävla problem att ta sig hit. Se "Bussar".
Och fördelarna:
• Man utvecklar mycket starka andningsmuskler för att kunna hålla andan hela vägen till postlådorna för att slippa bajsångorna.
• Det kommer smaksatt vatten direkt ur kranen. Den egna brunnen är mycket svavelrik, vilket ger en doft av gamla ägg. Så slipper man lägga massa pengar på dyrt bubbelvatten!
• ... nä det var väl typ det.
JÄVLA FUCKING METALHELVETE VAD LESS JAG ÄR. Ge mig stan, nu!
The Trashmen - Surfin' bird
Det är helt och hållet Ingrids fel att denna beroendeframkallande låt hamnar på bloggen. Blame her. Och gör det här:
Mulls blogg.
Mulls blogg.
Svampen är utrotad.
Jag har inte varit hemma på två veckor. Min lever har skrumpnat, jag har våldgästat diverse hem (efter att ett antal nätter insett att det inte finns någon som helst möjlighet att komma hem) och tappat omdömet i någon mörk gränd.
Plus att detta har fått oanade konsekvenser. Nej, jag är varken gravid, pank eller i förlust av dyrbara föremål. Det som inte mår så bra/mådde så bra är väl i princip allt som hittills har levt i torpet. Där till räknas: frukt, saker i kylskåpet, te i koppar, blommor. You name it. Jag var inne i tio sekunder för någon dag sen, såg allt ludet, och gick ut. Tänkte att: "om jag väntar tillräckligt länge kanske det kryper ut av sig självt...". Det gjorde det inte.
Så, alltså. Jag har tagit livet av mitt hem. Det luktade ruttet (har sin förklaring) och låg någon slags dimma låg över rummen. Möglet hade tagit över. Springer in till mamma och pappa, klänger mig kring mammas ben och skriker/snyftar att: "Jag ka-a-an bara inte, buhuuu!". Puppy eyes does work, så de två tappra drog på sig Anticimex overallerna och letade fram högtryckstvättarna. Städade från golv till tak.
Vilket gör att jag nöjt kan spendera morgonen med tonfiskmacka och te utan att rädas att diverse småkryp ska klättra upp ur skålen. Det är nice.
Plus att detta har fått oanade konsekvenser. Nej, jag är varken gravid, pank eller i förlust av dyrbara föremål. Det som inte mår så bra/mådde så bra är väl i princip allt som hittills har levt i torpet. Där till räknas: frukt, saker i kylskåpet, te i koppar, blommor. You name it. Jag var inne i tio sekunder för någon dag sen, såg allt ludet, och gick ut. Tänkte att: "om jag väntar tillräckligt länge kanske det kryper ut av sig självt...". Det gjorde det inte.
Så, alltså. Jag har tagit livet av mitt hem. Det luktade ruttet (har sin förklaring) och låg någon slags dimma låg över rummen. Möglet hade tagit över. Springer in till mamma och pappa, klänger mig kring mammas ben och skriker/snyftar att: "Jag ka-a-an bara inte, buhuuu!". Puppy eyes does work, så de två tappra drog på sig Anticimex overallerna och letade fram högtryckstvättarna. Städade från golv till tak.
Vilket gör att jag nöjt kan spendera morgonen med tonfiskmacka och te utan att rädas att diverse småkryp ska klättra upp ur skålen. Det är nice.
"Men, det heter väl kontantkort?"
Ibland undrar jag hur vissa människor har lyckats i livet. Som typ socialt inkompetenta. Och analfabeter. Och typ kvinnan på Maxi idag.
Hon kommer till självscanningen. Jag frågar vänligt om allting har gått bra (jag var Värd idag - det innebär att ha lite mer koll på saker och ting, vad alla är sysselsatta med, och bemöta kunderna). Det hade det. Trodde hon. Jag frågar om hon ska betala med kort, och får ett jakande svar. Vill hon testa på vår nya superhypade, toppmoderna självutcheckning? Det vill hon.
Vi går fram till monitorn, och hon börjar. Drar sitt ICA kort. Trycker på stopp. Här kommer den efterföljande dialogen som ekade i mitt huvud i minst en halvtimme efteråt:
Jag: "Och nu kan du dra ditt betalkort."
Kvinnan: "Jahaa, menade du typ bankkort?"
Jag: "Ja, eller du kan betala med ditt ICA-kort om du har pengar på det."
Kvinnan: "Alltså, jag tänkte betala med en femhundring."
Förtydligande: allt som är rektangulärt och räknas till betalmedel är inte KORT. Sedan när räknas femhundringar till kort? Eller har jag missat något? Snälla, uppdatera mig!
Hon kommer till självscanningen. Jag frågar vänligt om allting har gått bra (jag var Värd idag - det innebär att ha lite mer koll på saker och ting, vad alla är sysselsatta med, och bemöta kunderna). Det hade det. Trodde hon. Jag frågar om hon ska betala med kort, och får ett jakande svar. Vill hon testa på vår nya superhypade, toppmoderna självutcheckning? Det vill hon.
Vi går fram till monitorn, och hon börjar. Drar sitt ICA kort. Trycker på stopp. Här kommer den efterföljande dialogen som ekade i mitt huvud i minst en halvtimme efteråt:
Jag: "Och nu kan du dra ditt betalkort."
Kvinnan: "Jahaa, menade du typ bankkort?"
Jag: "Ja, eller du kan betala med ditt ICA-kort om du har pengar på det."
Kvinnan: "Alltså, jag tänkte betala med en femhundring."
Förtydligande: allt som är rektangulärt och räknas till betalmedel är inte KORT. Sedan när räknas femhundringar till kort? Eller har jag missat något? Snälla, uppdatera mig!
Gnarls Barkley - Run
Förfest!
Jag börjar sänka mig till mänsklig nivå.
Det har sedan länge varit allmänt känt att jag är lite smartare än de flesta. Jag har aldrig ifrågasatt min intelligens. Någonsin. Förrän... igår.
Jag var och tränade på Friskis och Svettis (en aktiv hjärna kräver en aktiv kropp, har jag hört). Lade in min väska i ett av de tomma skåpen, stängde, men hade inget lås med mig. Kommer tillbaka till omklädningsrummet efter träningen. Och får inte upp skåpet.
Jag vred och vred tills jag hade blåsor i händerna, så jag insåg att det var dags att ta till andra medel. En tjej i omklädningsrummet bredvid kommer in för att undersöka vad det är som låter, och finner mig halvliggandes på golvet, brutalt huggande på metallklumpen med en petflaska. Jag nickar lite fint (svetten rinner som ni kan förstå) och ler ett krystat leende, mumlar nåt om att "allt är ok" för att bruden ska avlägsna sitt vältrimmade arsle. Efter ungefär 10 minuters bankande med en klacksko ger jag upp. Pustandes, ilsket och stressat skyndar jag mig till receptionen.
Jag: "Heeeej, jag har ett litet problem." (vid det här laget har jag lugnat ner mig nog för att kunna fejka att vara lite trevlig)
Receptionistkillen: "Jahaja. Vad kan det vara så?"
Jag: "Jo, ska du se. Jag har lagt in mina grejer i ett skåp som jag inte får upp. Alltså, inte låset, utan själva vriddelen."
Receptionistkillen: "Japp, då ska du få låna en bultsax."
Jag: -misshandlar honom i tankarna- "INTE - LÅSET. Den andra, den som sitter på dörren."
Receptionistkillen: "Va? Öööh, jag följer med och kollar."
Jag skuttar lite i förväg och tänker: ha! Nu ska det bli dörruppbrytande så att det står härliga till! Killen knatar in på damernas. Tar tag i handtaget. Och vrider åt andra hållet. Dörren går såklart upp. Jag går mentalt självmord, killen ger mig en "jag-är-så-manlig-ska-inte-du-hem-och-måla-naglarna-eller-något-annat-viktigt-blicken". Tar ut min väska, och inser att:
• De människor som jag i vanliga fall dumförklarar till max kanske inte är så korkade. De kanske bara inte testade att vrida handtaget på skåpet åt andra hållet.
• Att jag börjar få självdistans. Fyfan vad tråkigt.
Jag var och tränade på Friskis och Svettis (en aktiv hjärna kräver en aktiv kropp, har jag hört). Lade in min väska i ett av de tomma skåpen, stängde, men hade inget lås med mig. Kommer tillbaka till omklädningsrummet efter träningen. Och får inte upp skåpet.
Jag vred och vred tills jag hade blåsor i händerna, så jag insåg att det var dags att ta till andra medel. En tjej i omklädningsrummet bredvid kommer in för att undersöka vad det är som låter, och finner mig halvliggandes på golvet, brutalt huggande på metallklumpen med en petflaska. Jag nickar lite fint (svetten rinner som ni kan förstå) och ler ett krystat leende, mumlar nåt om att "allt är ok" för att bruden ska avlägsna sitt vältrimmade arsle. Efter ungefär 10 minuters bankande med en klacksko ger jag upp. Pustandes, ilsket och stressat skyndar jag mig till receptionen.
Jag: "Heeeej, jag har ett litet problem." (vid det här laget har jag lugnat ner mig nog för att kunna fejka att vara lite trevlig)
Receptionistkillen: "Jahaja. Vad kan det vara så?"
Jag: "Jo, ska du se. Jag har lagt in mina grejer i ett skåp som jag inte får upp. Alltså, inte låset, utan själva vriddelen."
Receptionistkillen: "Japp, då ska du få låna en bultsax."
Jag: -misshandlar honom i tankarna- "INTE - LÅSET. Den andra, den som sitter på dörren."
Receptionistkillen: "Va? Öööh, jag följer med och kollar."
Jag skuttar lite i förväg och tänker: ha! Nu ska det bli dörruppbrytande så att det står härliga till! Killen knatar in på damernas. Tar tag i handtaget. Och vrider åt andra hållet. Dörren går såklart upp. Jag går mentalt självmord, killen ger mig en "jag-är-så-manlig-ska-inte-du-hem-och-måla-naglarna-eller-något-annat-viktigt-blicken". Tar ut min väska, och inser att:
• De människor som jag i vanliga fall dumförklarar till max kanske inte är så korkade. De kanske bara inte testade att vrida handtaget på skåpet åt andra hållet.
• Att jag börjar få självdistans. Fyfan vad tråkigt.
Slipknot equals good shit.
Det kändes som en jättebra idé att ta bilen till Stockholm. Men när vi vände i Nacka för tredje gången, och hade fortfarande inte sett röken av något som kunde leda oss till Johanneshov började paniken tränga fram i små hysteriska skratt. Som när Abbe lyckligt ropade: "Men! Nu är vi ju i Slakthusområdet!", trots att det var det enda stället vi fått höra att vi inte skulle åka mot. Jag hade skrattont i magen ganska länge. Efter ett par rådgivningar på mackar/kiosker kom vi tills slut fram. Det låg bredvid Globen. Jag hade fel.
Först ut: Children of Bodom. Det var nostalgi och dåligt ljud i en härlig kombo, men jag njöt ändå. Efter dem entrade Machine Head. Det var ungefär lika dåligt som jag förväntat mig.
Resten av publiken: headbangade på det gamla hederliga sättet, tills knastret av krossade nackkotor överröstade gitarrslingorna. (vilket enligt mig inte var någon större förlust)
Jag: upplevde en ny form av headbangning (huvudet/hakan slog titt som tätt i bröstkorgen ackompanjerat av snarkningar, och for då upp med ett ryck)
Sen kom de ut. Ett stort svart heavy metal skynke drogs undan, och där var det. Det legendariska "åksjuka-är-för-popare-och-om-Joey-är-tillräckligt-full-kommer-han-ändå-inte-märka-att-det-är-en-levande-torktumlare-han-sitter-i"-trumsetet. Nio grabbar i kaxiga masker och med en jävla attityd i bagaget drar igång. Det var ljusshow, det var Slipknot vandrandes nere i maggothavet - och det var allsång. I särklass den mest publikaktiva konsert jag minns (sen KAP). Enligt källor är Slipknot inte brutala, och kommer aldrig att bli. Men om det var något, så var det iaf brutalt bra.
Först ut: Children of Bodom. Det var nostalgi och dåligt ljud i en härlig kombo, men jag njöt ändå. Efter dem entrade Machine Head. Det var ungefär lika dåligt som jag förväntat mig.
Resten av publiken: headbangade på det gamla hederliga sättet, tills knastret av krossade nackkotor överröstade gitarrslingorna. (vilket enligt mig inte var någon större förlust)
Jag: upplevde en ny form av headbangning (huvudet/hakan slog titt som tätt i bröstkorgen ackompanjerat av snarkningar, och for då upp med ett ryck)
Sen kom de ut. Ett stort svart heavy metal skynke drogs undan, och där var det. Det legendariska "åksjuka-är-för-popare-och-om-Joey-är-tillräckligt-full-kommer-han-ändå-inte-märka-att-det-är-en-levande-torktumlare-han-sitter-i"-trumsetet. Nio grabbar i kaxiga masker och med en jävla attityd i bagaget drar igång. Det var ljusshow, det var Slipknot vandrandes nere i maggothavet - och det var allsång. I särklass den mest publikaktiva konsert jag minns (sen KAP). Enligt källor är Slipknot inte brutala, och kommer aldrig att bli. Men om det var något, så var det iaf brutalt bra.
Rätt dag, och allt!
Nu bär det av mot Slipknot (som vi alla - förutom Josef, vilket lämnar mig och Abbe - trodde var igår). Bra koll man har på biljetterna. Så där var ett problem utrett. Men såklart, så dyker ett nytt upp på momangen. Hur fan kommer vi åt bilen som ska frakta oss till Sthlm?
Bussen tar en timme, sjukt ineffektiv tid om jag ska hinna träna (måste!), och gå är inte ett alternativ. Abbe skulle kanske kunna cykla, men då kommer han vara galet irriterad hela resterande väg, med andra ord inte värt. Så, jag har kommit fram till den enda möjliga lösningen.
Martin, du ska skjutsa hem oss! Call me, baby!
Bussen tar en timme, sjukt ineffektiv tid om jag ska hinna träna (måste!), och gå är inte ett alternativ. Abbe skulle kanske kunna cykla, men då kommer han vara galet irriterad hela resterande väg, med andra ord inte värt. Så, jag har kommit fram till den enda möjliga lösningen.
Martin, du ska skjutsa hem oss! Call me, baby!
Det rycker och skakar i hela kroppen.
Alltså, dags för dans! Alla som är sugna att hänga på, hör av er :) (Tisdag = Snerikes)
Det är dags att kliva ur garderoben.
HUR
Svarar du i telefonen: "Hej, detta är Elin, härskare över den fria världen!" (från och med nu)
Gör du när du är kär i fel person: Förlåt, men vilken dum fråga. Vem är "fel" person? Innebär det olyckligt kär? Eller någon som vill ha en, men inte är bra för en? Svar på olyckligt kär: knarkar spårade kärlekskomedier och inser att det faktiskt kunde vara värre.
Tycker du om gul-bil-leken: Mwihihi, jag tror att jag och Frida skulle kunna vinna SM i denna kategori. Eller iaf Frida. Eftersom att hon ändrar reglerna till sin fördel mest... Hmm... Ja, hela tiden.
Mycket pengar har du i plånboken just nu: 22 svenska kronor.
Mycket är klockan: 09:53
Många kategorier har du på msn: 10
Spenderar du en regnig dag bäst: Te, vän och mjuk musik. Eventuellt en härlig film som man redan sett elva gånger.
VEM
Är ditt 10:e sms ifrån och vad står där? Josef: "Ja, på halsen... jag har fått tre kommentarer idag -.- kommer du ihåg att du strulade med elhiin?" Förbannad lögn! Ingen av oss har nåt minne av det, så det har inte hänt.
Pratar du med på msn just nu? Alla sover... Dull.
Ringde dig senast? Abbe Hem.
Pussade dig senast? Mr e.
Vill du kasta en sten i huvudet på? Svår fråga. Men jag tar ett favoritobjekt: Per Gessle.
Saknar du mest just nu? Frida! Kom hem!
Ska du träffa imorgon? Vet faktiskt inte.
Sov du med senast? Mr e! Och det var hawt.
Festade du med senast? Festade? Jag säger: e, Petra, Josef, Jonte, rockers + respektive (dvs Alex).
Vem fick du senast sms av? Josef "Rise and shine? Kan man få tag på dig idag?"
JA- OCH NEJFRÅGOR
Cyklat utan händerna: En bit. Sen landade vi i diket.
Gråtit en hel natt: Kanske inte en hel natt, men länge?
Druckit så du spytt: Ja, men det var bara kolsyran, jag lovar!
Åkt vattenskidor: Haha, ehm. Tål att definieras. Måste man vara över ytan?
Åkt rullstol: Jag vet inte...
Gjort en bakåtkullerbytta: En elementär del i cirkus, som jag faktiskt gått på. Helt sant. Galet.
Köpt lösgodis för över 50 kr: Jag tänker inte ens svara.
Haft träningsvärk: Note to myself: aldrig mer gå på intensivpass med Ida.
Önskat att du var det andra könet: Varje dag.
Sett din kompis i rosa kanindräkt: Skulle säga nej, så här på rak arm, men vem fan vet vad föräldrarna tvingade på mina kompisar på lekis. Någon maskerad måste det ha förekommit.
Svarar du i telefonen: "Hej, detta är Elin, härskare över den fria världen!" (från och med nu)
Gör du när du är kär i fel person: Förlåt, men vilken dum fråga. Vem är "fel" person? Innebär det olyckligt kär? Eller någon som vill ha en, men inte är bra för en? Svar på olyckligt kär: knarkar spårade kärlekskomedier och inser att det faktiskt kunde vara värre.
Tycker du om gul-bil-leken: Mwihihi, jag tror att jag och Frida skulle kunna vinna SM i denna kategori. Eller iaf Frida. Eftersom att hon ändrar reglerna till sin fördel mest... Hmm... Ja, hela tiden.
Mycket pengar har du i plånboken just nu: 22 svenska kronor.
Mycket är klockan: 09:53
Många kategorier har du på msn: 10
Spenderar du en regnig dag bäst: Te, vän och mjuk musik. Eventuellt en härlig film som man redan sett elva gånger.
VEM
Är ditt 10:e sms ifrån och vad står där? Josef: "Ja, på halsen... jag har fått tre kommentarer idag -.- kommer du ihåg att du strulade med elhiin?" Förbannad lögn! Ingen av oss har nåt minne av det, så det har inte hänt.
Pratar du med på msn just nu? Alla sover... Dull.
Ringde dig senast? Abbe Hem.
Pussade dig senast? Mr e.
Vill du kasta en sten i huvudet på? Svår fråga. Men jag tar ett favoritobjekt: Per Gessle.
Saknar du mest just nu? Frida! Kom hem!
Ska du träffa imorgon? Vet faktiskt inte.
Sov du med senast? Mr e! Och det var hawt.
Festade du med senast? Festade? Jag säger: e, Petra, Josef, Jonte, rockers + respektive (dvs Alex).
Vem fick du senast sms av? Josef "Rise and shine? Kan man få tag på dig idag?"
JA- OCH NEJFRÅGOR
Cyklat utan händerna: En bit. Sen landade vi i diket.
Gråtit en hel natt: Kanske inte en hel natt, men länge?
Druckit så du spytt: Ja, men det var bara kolsyran, jag lovar!
Åkt vattenskidor: Haha, ehm. Tål att definieras. Måste man vara över ytan?
Åkt rullstol: Jag vet inte...
Gjort en bakåtkullerbytta: En elementär del i cirkus, som jag faktiskt gått på. Helt sant. Galet.
Köpt lösgodis för över 50 kr: Jag tänker inte ens svara.
Haft träningsvärk: Note to myself: aldrig mer gå på intensivpass med Ida.
Önskat att du var det andra könet: Varje dag.
Sett din kompis i rosa kanindräkt: Skulle säga nej, så här på rak arm, men vem fan vet vad föräldrarna tvingade på mina kompisar på lekis. Någon maskerad måste det ha förekommit.
Gnarls Barkley - Going On
The Girls har ett nytt soundtrack. Jag antar att det en denna låt (och enbart den) som är skyldig till att vår "kvällsöl" förvandlades till dress up och fyllekajor.
Pappas utslag har fått en förklaring.
Fästingasen har leende krupit in i en varm kroppsficka (jag får plågsamma bilder i huvudet av den kommentaren) på min ack så ovetande far, och sett till att de flesta leder svullnat upp. Borelia. Bååårelija. Bara namnet ger en rysprickar. Det smittar inte va?
Ytterligare en sån där fullspäckad natt....
...som jag inte har möjlighet att redogöra för till fullo. Så jag plockar ut en del guldkorn! Eller korn. Åtminstone.
• Tiger Lou, som absolut inte levde upp till förväntningarna (genom att bara spela nya låtar som ingen kunde), fick mig i alla fall att dansa lite. Men bara lite. Och gjorde att jag tappade bort alla andra. Inklusive Petra som hade min plånbok, mobil och garderobslapp som jag fick tillbaka efter en del beskrivningar (tack, Sara!). Petra kommer tillbaka med mina saker. En puss till henne!
• Mr e blev raggmäklare åt mig för en stund. Jag häver ur mig något jättekonstigt som typ "det är tråkigt att vara själv" och helt plötsligt står hon uppe i gången mellan baren och vårt bord, stoppar främlingar, frågar fylleglatt om de kan "tänka sig en kväll med den ljuvliga kvinnan i soffan". En nappade. Om jag kunde hitta honom senare under kvällen. Så blev det inte.
• Ett random besök på Williams och Red Room, där vi anslöt till en del rockers och lillasyster Pärnebjörk. Efter en vandring hela vägen till Ekonomikum inser Elin att hon (såklart) inte har någonstans att sova. Fyra på morgonen. En vänlig själ offrade sig, och det var bara att vandra tillbaka till Vaksala torg.
• Jag och Danne är släkt. Iaf om man får tolka bevisen. Båda kommer från Lundgrensläkten från hålorna Bollstabruk och Kramfors. Vilket resulterade i att Danne automatiskt blev min personliga livvakt, och ett antal utrop från mig som alla hamnar i genren "Lägg aaav, det är heelt sjuuukt!", ringer pappa klockan 2 för att konfirmera detta och mycket skratt.
En underbar kväll allt som allt. Synd att man straffas för det så hårt idag. Aj, aj, huvud.
• Tiger Lou, som absolut inte levde upp till förväntningarna (genom att bara spela nya låtar som ingen kunde), fick mig i alla fall att dansa lite. Men bara lite. Och gjorde att jag tappade bort alla andra. Inklusive Petra som hade min plånbok, mobil och garderobslapp som jag fick tillbaka efter en del beskrivningar (tack, Sara!). Petra kommer tillbaka med mina saker. En puss till henne!
• Mr e blev raggmäklare åt mig för en stund. Jag häver ur mig något jättekonstigt som typ "det är tråkigt att vara själv" och helt plötsligt står hon uppe i gången mellan baren och vårt bord, stoppar främlingar, frågar fylleglatt om de kan "tänka sig en kväll med den ljuvliga kvinnan i soffan". En nappade. Om jag kunde hitta honom senare under kvällen. Så blev det inte.
• Ett random besök på Williams och Red Room, där vi anslöt till en del rockers och lillasyster Pärnebjörk. Efter en vandring hela vägen till Ekonomikum inser Elin att hon (såklart) inte har någonstans att sova. Fyra på morgonen. En vänlig själ offrade sig, och det var bara att vandra tillbaka till Vaksala torg.
• Jag och Danne är släkt. Iaf om man får tolka bevisen. Båda kommer från Lundgrensläkten från hålorna Bollstabruk och Kramfors. Vilket resulterade i att Danne automatiskt blev min personliga livvakt, och ett antal utrop från mig som alla hamnar i genren "Lägg aaav, det är heelt sjuuukt!", ringer pappa klockan 2 för att konfirmera detta och mycket skratt.
En underbar kväll allt som allt. Synd att man straffas för det så hårt idag. Aj, aj, huvud.
Okej, jag erkänner. Jag hatar dem.
I vanliga fall brukar jag inte vara hatisk. Jag tycker att just ordet "hat" rymmer så många/starka känslor att man mycket varsamt ska använda det. Ordet "kärlek" däremot kan man inte använda nog.
Men jag har upptäckt att jag faktiskt kan hata vissa saker. Typ band. Mycket, mycket ovanligt för mig (jag är lite av en komposthink när det gäller musik, fast en typ... oxfiléfylld kompost). Fast tydligen finns det ett så sjukt patetiskt, fjolligt, sorgligt, already-done-too-many-times band som kan väcka sådana känslor hos mig.
Jag hatar The Jonas Brothers.
Men jag har upptäckt att jag faktiskt kan hata vissa saker. Typ band. Mycket, mycket ovanligt för mig (jag är lite av en komposthink när det gäller musik, fast en typ... oxfiléfylld kompost). Fast tydligen finns det ett så sjukt patetiskt, fjolligt, sorgligt, already-done-too-many-times band som kan väcka sådana känslor hos mig.
Jag hatar The Jonas Brothers.
The Killers - Human
Det är en helt ny låt. Det är ett helt nytt sound. Det är ett helt nytt The Killers. Och av någon outgrundlig anledning tycker jag att det är asballt.
You have to believe me!
Jag och Stina trodde inte heller våra ögon riktigt, men det är sant! En viss Peter har kommit över denna åtråvärda bok (som bara såldes i ett antal limiterade upplagor) och säljer den nu till kampanjpriset: 350:-
Först till kvarn gott folk! Det ska dock anmärkas att den - citerat ord för ord - "bara använts under en termin, men inte innehåller anteckningar eller annat slarv".
Först till kvarn gott folk! Det ska dock anmärkas att den - citerat ord för ord - "bara använts under en termin, men inte innehåller anteckningar eller annat slarv".
Något obekant...
I min väska bor det en blå mössa. Jag brukar dra på mig den när jag känner mig ful, osäker eller bara... frusen. Klockan är halv fyra på natten, och jag sitter fortfarande och pluggar inför tentan på lördag. Inte trött, och inte vaken, så kände jag att lite kall nattluft vore det bästa. Antingen för att göra mig så kall att jag helst kröp ner under mitt underbara duntäcke med nytvättat påslakan, eller vaken nog att hålla igång glosläsandet. Så jag drog på mig toppluvan och begav mig ut.
Så blev jag stående på den lilla biten trätrall som pappa installerat utanför dörren. Det enda jag kunde urskilja i mörkret var en mossbeklädd sten, lite fetblad och den stora vedklyven som vi köpte för något år sen. Och skogen såklart. För det var egentligen det som jag hade stegat direkt in i. Och det är nu det händer något som jag inte varit med om förut.
Det knäppte i skogen. Det prasslade inte, det rasslade inte i löven av vinden, det lektes inte av katterna. Det knäppte. Först tänkte jag bara, lite naivt, att; det regnar. Någon sorts nederbörd slår mot bladet, träden, stenarna. Ett litet problem bara. Det fanns ingenting i luften. Knäppandet höll sig runt tre fasta punkter, men varierade lite i styrka och nyans. Jag blev rädd. Trots att jag hade den blå hättan långt nerdragen över pannan. Min mössa har tappat sin magi. I cirka en minut stod jag ut, sen stormade jag in, reglade och låste.
Så nu återstår två frågor; vad var det i skogen? Var det befogat att vara rädd? (mitt svar på det blir ja, eftersom att jag var dum nog att se Blair Witch Project. Dumt, eftersom att jag bor i en rågammal stuga mitt i vildmarken) Och vad ska jag nu vända mig till i mina mörkaste stunder? Vad ska kunna ersätta mössan?
Så blev jag stående på den lilla biten trätrall som pappa installerat utanför dörren. Det enda jag kunde urskilja i mörkret var en mossbeklädd sten, lite fetblad och den stora vedklyven som vi köpte för något år sen. Och skogen såklart. För det var egentligen det som jag hade stegat direkt in i. Och det är nu det händer något som jag inte varit med om förut.
Det knäppte i skogen. Det prasslade inte, det rasslade inte i löven av vinden, det lektes inte av katterna. Det knäppte. Först tänkte jag bara, lite naivt, att; det regnar. Någon sorts nederbörd slår mot bladet, träden, stenarna. Ett litet problem bara. Det fanns ingenting i luften. Knäppandet höll sig runt tre fasta punkter, men varierade lite i styrka och nyans. Jag blev rädd. Trots att jag hade den blå hättan långt nerdragen över pannan. Min mössa har tappat sin magi. I cirka en minut stod jag ut, sen stormade jag in, reglade och låste.
Så nu återstår två frågor; vad var det i skogen? Var det befogat att vara rädd? (mitt svar på det blir ja, eftersom att jag var dum nog att se Blair Witch Project. Dumt, eftersom att jag bor i en rågammal stuga mitt i vildmarken) Och vad ska jag nu vända mig till i mina mörkaste stunder? Vad ska kunna ersätta mössan?
Åt helvete med tentan!
Mierda!* Jag vill inte plugga mer, vill inte! Jag tar tillbaka allt gott jag sagt om min kurs. Föreläsaren är skit, jag är inkapabel att lära mig språk, och idiotuniversitetet har lagt vår tentamen på lördag morgon. Lördag - morgon. Trots att det vi läser är en kvällskurs på tordagar.
Jag blir galen. Voy a estar loco. Eller vad fan det nu heter.
*Det mycket kraftfulla spanska uttrycket för skit!
Jag blir galen. Voy a estar loco. Eller vad fan det nu heter.
*Det mycket kraftfulla spanska uttrycket för skit!
Ett tal utan like.
Jag trodde aldrig att jag skulle sitta på ett golv, nicka, le och bli uppriktigt rörd av ett tal från en amerikansk politiker. Aldrig. Men de ord och formuleringar som USA:s tillträdande president Barack Obama använde sig av idag var av den sorten som borde prägla hela världen. Han talade om en kärlek, om ett enande av alla individer, mörka som ljusa, kvinnor som män, fattiga som rika och en stolthet över vara en del av förändringen som måste ske. Som ska ske. Som jag åtminstone hoppas - och tror - kommer att ske.
Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om hur vida han lyckas genomföra alla sina vallöften. För bara det att det amerikanska folket lyckas enas om att det budskap som han sprider - och de åsikter som han har - är det som borde styra deras nation är ett tydligt tecken på att även de vill ha förbättring. Och det ger mig hopp, för tyvärr är det så att de beslut som USA tar påverkar omvärlden alldeles för mycket. Men nu kanske det är till det ljusare.
Åh, jag hoppas! Men vi får se, vi får se. Inget att ta ut än. Jag kan inte mer än lyckönska president Obama, och hålla tummarna för att hans visioner blir verklighet.
Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om hur vida han lyckas genomföra alla sina vallöften. För bara det att det amerikanska folket lyckas enas om att det budskap som han sprider - och de åsikter som han har - är det som borde styra deras nation är ett tydligt tecken på att även de vill ha förbättring. Och det ger mig hopp, för tyvärr är det så att de beslut som USA tar påverkar omvärlden alldeles för mycket. Men nu kanske det är till det ljusare.
Åh, jag hoppas! Men vi får se, vi får se. Inget att ta ut än. Jag kan inte mer än lyckönska president Obama, och hålla tummarna för att hans visioner blir verklighet.
Valvaken.
Som väntat, sitter jag här nu ensamt vaken och väntar på Kaliforniens resultat. Martin har sedan en halvtimme dragit ner mössan och sover stilla (jag antar att mössan var för att vi inte skulle märka så tydligt att han simmade iväg med Johnny Blund). Challe har smugit i väg till soffan i vardagsrummet med ett täcke, och jag och Frasse a.k.a Martins cyniska katt sörplar snabbkaffe.
I allmänhet har 4:ans valvaka varit mycket mer intressant än SVT:s, men jag stör mig på deras "USA-skärm" som ska visa vilka delstater som vunnits av vem - de tar ut vissa segrar i förskott och färlägger dem innan det är helt avgjort och färdigräknat. Anyway, allt verkar gå vägen, vi kommer klara oss undan en vice president i Palin nästkommande fyra år. Hurra!
Btw, jag har slagit ett oroväckande rekord i reaktionstid under den tid jag tillbringat här framför datorn i mitt uppiggningsstadie. 0.018 sekunder. Är det rimligt i något universum?
Back to television! Nu är det väl bara att vänta in Obamas segertal. Då ska grabbarna upp ur sömnen, tro mig. Peace out, and peace on (ett hopp om ett USA-ut-ur-Irak har väckts)!
I allmänhet har 4:ans valvaka varit mycket mer intressant än SVT:s, men jag stör mig på deras "USA-skärm" som ska visa vilka delstater som vunnits av vem - de tar ut vissa segrar i förskott och färlägger dem innan det är helt avgjort och färdigräknat. Anyway, allt verkar gå vägen, vi kommer klara oss undan en vice president i Palin nästkommande fyra år. Hurra!
Btw, jag har slagit ett oroväckande rekord i reaktionstid under den tid jag tillbringat här framför datorn i mitt uppiggningsstadie. 0.018 sekunder. Är det rimligt i något universum?
Back to television! Nu är det väl bara att vänta in Obamas segertal. Då ska grabbarna upp ur sömnen, tro mig. Peace out, and peace on (ett hopp om ett USA-ut-ur-Irak har väckts)!
Jag saknar dig redan, Sam.
Jag har nu sett ut hela serien Life on Mars, tillsammans med Abbe. Vi började väl någon gång för typ ett och ett halvt år sen. Med små sporadiska avbrott har vi nu haft möjligheten att kolla igenom hela två säsonger. Och idag tog det slut.
Under hela tiden har jag försökt förbereda mig för diverse olika möjligheter till slut, men jag hade absolut inte väntat mig detta. En glädjeblandad sorg fyllde hela mig, och jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag är nöjd/lycklig med det avslut som det fick, eller inte. Men något jag är fullständigt säker på är att jag kommer sakna D.I. Sam Tyler från Hyde Department. Jag kommer ha bilder av Gene Hunt i mina drömmar, de olika kriminella scenariona kommer att spelas upp i huvudet på mig, och alltid se upp till härliga Annie Cartwright. Det är nog faktiskt en av de djupaste och mest underhållande serier som skapats på länge.
Och till alla er som inte sett serien - ladda ner. Nu.
Under hela tiden har jag försökt förbereda mig för diverse olika möjligheter till slut, men jag hade absolut inte väntat mig detta. En glädjeblandad sorg fyllde hela mig, och jag har fortfarande inte bestämt mig för om jag är nöjd/lycklig med det avslut som det fick, eller inte. Men något jag är fullständigt säker på är att jag kommer sakna D.I. Sam Tyler från Hyde Department. Jag kommer ha bilder av Gene Hunt i mina drömmar, de olika kriminella scenariona kommer att spelas upp i huvudet på mig, och alltid se upp till härliga Annie Cartwright. Det är nog faktiskt en av de djupaste och mest underhållande serier som skapats på länge.
Och till alla er som inte sett serien - ladda ner. Nu.
Jaha, men... Snörvel.
Det var en jättetrevlig helg. Det var det verkligen! Ett litet gäng på, hmm, kanske 15 personer kom och förgyllde min lördag (och orsakade misär i mitt lilla torp, iaf Adrian. Jag vet inte hur högt priset var på hans huvud på morgonen) och satte stämningen på min söndag när vi kollade på dels "Monthy Python", dels "Butterfly Effect".
Men det hela har fått oanade konsekvenser. Det som innan var en liten retning i halsen och en obehaglig kallhet om händer och fötter har utvecklats till någon sorts monsterförkylning. Dagisprincipen. Jag borde ha lärt mig. När man samlar tillräckligt många omogna homo sapiens sapiens i samma lokal så kommer bakteriefloran att bilda en storm av sjukdomar hos åtminstone en av personerna. Exempelvis mig. Typ alltid.
Så här sitter jag, inkapabel att gå till jobbet, ont i bihålorna, snorar och fräser, hostar som en gammal rökkärring, pimplar te och knarkar CSI. Det är överlevnadsbart. Men det är precis på gränsen.
Men det hela har fått oanade konsekvenser. Det som innan var en liten retning i halsen och en obehaglig kallhet om händer och fötter har utvecklats till någon sorts monsterförkylning. Dagisprincipen. Jag borde ha lärt mig. När man samlar tillräckligt många omogna homo sapiens sapiens i samma lokal så kommer bakteriefloran att bilda en storm av sjukdomar hos åtminstone en av personerna. Exempelvis mig. Typ alltid.
Så här sitter jag, inkapabel att gå till jobbet, ont i bihålorna, snorar och fräser, hostar som en gammal rökkärring, pimplar te och knarkar CSI. Det är överlevnadsbart. Men det är precis på gränsen.
Uppmaning!
Det är på gränsen att jag gör en Blondinbella. Dessa anonyma kritiker (utan belägg för sitt ris) börjar gå mig på nerverna, och jag känner att jag vill faktiskt - för en gångs skull - bara vara en vanlig 19-åring. Eller nåt. Jag tror iofs att det är Martin som utgör 100% av kommentören "VAFAN?!".
Och käre "VAFAN?!", anledningen till att det inte finns en recension (stavning, mister!) av fredagens spelning är att jag till viss del medverkade. Jag vill inte att min publik senare ska kunna tycka att jag har lagt in en subjektiv syn på det hela.
Tack för mig, peace out brotha.
Och käre "VAFAN?!", anledningen till att det inte finns en recension (stavning, mister!) av fredagens spelning är att jag till viss del medverkade. Jag vill inte att min publik senare ska kunna tycka att jag har lagt in en subjektiv syn på det hela.
Tack för mig, peace out brotha.
