Brutalt på Tyrol.
De flesta mindre spelningar jag har varit på den senaste tiden har mer eller mindre alltid lämnat tillställningen lite förvirrad. Hur mycket jag än har gillat bandet, hur bra de än presterat, hur lyckat det än har varit med transporter innan och efter och mat och you-fucking-name-it så har jag känt mig... otillfredsställd. Ja, otillfredsställd är ordet. Förrän igår.
Jag, Ingrid och Annie spenderade en magisk natt på Tyrol med Diablo, Cannibal Corpse och CoB-grabbarna. Det var oromantiskt, alkoholdränkt och testosteron ut i fingerspetsarna. Och just det där senare var lösningen på mitt problem. Vi tre var... nog de ända tre tjejerna i lokalen (plus/minus 2 eller så). Och taggade tjejer är ingenting jämfört med taggade killar.
Superpeppa tjejer på spelning kan mer liknas vid en punkterad heliumballong. Det piper, det flyger, det röjer, men det är banne mig inte imponerande. Eller särsklit pulshöjande. Hårdrockskillar - däremot - som verkligen längtat och längtat inför just den där spelningen är som... en stenklump i en osmord torktumlare. Smällar, avgrundsvrål och pumpande nävar som ackompanjeras av headspinning a lá Belzebub. Så. Det är så man går på konsert.
Jag njöt. Och kommer vårda detta minne ömt.
Akuten.
Istället för att berätta samma historia en miljon gånger så lägger jag snarare upp den här (med risk för att yppa för mycket om mitt privatliv... Riktat mot min enorma skara läsare! Pff.).
Strax efter 23 igår kväll började jag få smärtkänningar i magen. Vi är på V-Dala, som Abbe hyrt till sin avskedsfest, och för att fira Sebbes 20-årsdag. Jag går till toaletten för att lugna ner mig lite, en stund ensam kan vara nyttigt tänker jag. Ida och Monica kommer in. Då har det börja göra så ont att jag inte kan stå.
Ida ringer min pappa, och sätter mig i en taxi. Åker i panik (och chock) till akuten. Kliver ur taxin, och in i väntrummet. Går fram till receptionen, där de förstår att jag har seriöst ont och släpper in mig nästan direkt. Pappa kommer dit. Jag får en säng innanför väntrummet, och börjar frysa hysteriskt. Pappa konstaterar att jag har fått feber, och magsmärtan ger inte med sig.
Efter en ungefärlig timme, lite mindre, kommer den första läkaren. Efter en liten snabb undersökning bestämmer de sig för att skicka mig till gynekologen, något som tydligen var vanligt att göra när kvinnor i min ålder kommer in med buksmärtor. Även där en bra tids väntande, innan jag blir undersökt. Gynekologen säger att allt ser bra ut, förutom att det verkar vara en del vätska runt höger äggledare och livmodern.
Får åka tillbaka till kirurgen. Nu byts pappa ut mot mamma och Frida, som tålmodigt satt med mig och lyssnade på mina dåliga skämt som jag försökte hålla mig igång med. Väldigt, väldigt törstig, men fick varken dricka eller äta "utifall att". Klockan är nu runt 8 på morgonen. Egentligen händer ingenting, så jag somnar till. Den värsta magvärken har lagt sig. Vid 10 tiden kommer det in en jättetrevlig kvinnlig läkare som undersöker mig lite. Förklarar att jag hade lite sämre sänka än vanligt, och att mängden vita blodkroppar var lite lägre, men säger sedan att det är troligt att jag haft en cysta på äggledaren som spruckit. Min kropp ska tydligen ta hand om det själv, så jag får äka hem men lovar att komma tillbaka om det blir dåligt igen.
Så här sitter jag. Hungrig, får/ska egentligen inte äta något "utifall att". Eller ja, lite nyponsoppa. Och alvedon. Och eventuellt youghurt. Men jag vill ha riktigt kött! Skit. Jaja, nu är jag bara trött och matt och väldigt yr, men vi får se vad husläkaren säger på fredag!
Dexter.
De fem anledningarna som ger Dexter en femma.
1. Hög underhållningsnivå. Oavsett om det är en personlig situation, brottsrelaterad eller en generell observation så är den alltid intressant. Varannan minut sitter man och biter ner fingrarna till knogarna, nästa skrattar man glatt åt någon morbid harang han just dragit.
2. Moral. Grymt intelligent skriven serie, där rätt och fel sätts mot varandra. Mänsklig psykologi sätts mot förnuft, och många gånger kommer jag på mig själv med att tänka: "Ja, vad fasen gör man så för egentligen?" och kommer mycket sällan på ett bra svar.
3. Man kan tanka den. Än så länge. Du slipper sitta en hel vecka och bara vänta och vänta och vänta, för att sedan glömma bort att kolla på det, så där en sen torsdagkväll.
4. Någonting över Michael C. Hall är väldigt attraktivt. Jag kan inte sätta fingret på vad det är. Just därför borde du spana in honom som Dexter för att komma på det själv. Och för er som hellre föredrar tjejer: Jennifer Carpenter går inte av för hackor.
5. Det handlar om brott! Hallå? Finns det någon forensisk/kriminaldrama serie som visas just nu som inte är fruktansvärt medryckand? Hey, okej, jag kan inte tala för er andra, men ni likasinnade: this is the show you should be watching tonight.
Mindre frisk! Yeah!
Det här måste vara den roligaste morgonen på länge. Vaknar, och upptäcker att mitt tak har fått eget liv och vrider sig med 45 grader varannan sekund, först framåt, sedan bakåt. Låg och tittade fascinerat på det ett tag, innan huvudvärken påminde mig om att där kunde jag minsann inte ligga och slösa bort hela morgonen. Hur hade det sett ut? Thank god for headache!
Kliver upp, och eftersom att jag legat och snurrat bort mig i taket alldeles för längre, ramlar jag nästan in i garderoben. Det måste ha sett roligt ut. Börjar tycka synd om gårdagens frukt som jag fått i mig, stackarna måste ju lida av alla frätande enzymer, så jag tänker att man kanske ska hjälpa dem upp igen? Ångrar mig i sista sekund, en impuls av elakhet från min sida.
Sätter mig på en stol och ringer jobbet, Rebecca var mycket förstående över att jag ville ta vara på denna ljuva morgon och lät mig avnjuta den i hemmet. Dessutom hittade jag en festis som höll på att gå ut, riktig tur att jag tog vara på den innan det hade börjat växa saker i den. I'm such a lucky girl! Skulle ta en kopp te, men tänk! Då yrslade jag rakt in i soffan! Men den började bli lite sliten, skönt att jag inte hade sönder den när den var ny, lix.
Det enda dåliga är väl att solen skiner. Tja, det gör det ju lite lättare för mig att hitta alla dammråttor och orenheter på golvet, men det blir så varmt för mina lurviga katter. Åh, tänk om det bara skulle kunna hagla och blixtra lite! Då skulle jag kunna dö nöjd. Det är väl för lyckligt att man inte är den negativa typen.
Intwine.
Jag kan inte mer än nog betona hur svårt det är för mig att förstå att detta holländska band inte blivit mer erkända än de är. Åtminstone inte i Sverige. Det här bär mig emot, men titta på exempelvis Takida? Det är ungefär samma sound, de skulle antagligen dra samma åhörarskara - fast i ett antal grader högre. Jag vet att för det ovana örat så kan detta låta som i princip vilken mainstream hardcorepop som helst, men! Obs! En sångare som Roger Peterson får man banne mig leta länge efter.
Själv upptäckte jag detta band genom att höra Peterson sjunga i den moderniserade versionen av musikalen Carmen, där han framför ett hjärtsvepande framförande med "Touch the sun". Så jag kanske är lite partisk. För den här killens röst... Nej. Jag vet inte ens hur jag ska berätta hur jag känner. Inte för att förglömma de skickliga musiker som är de egentliga artisterna. Hans röst har en självsäkerhet och en variation a lá Eddie Vedder (Pearl Jam) men med en kryddning av Disney. Sätt in detta i Intwine, och du har nästintill perfektionism.
Intwine som grupp kommer från Holland, men har medlemmar från Aruba (en västindisk ö som tillhör Holland). Så förutom sitt tilltufsade rocksound så har de stora influenser - åtminstone i trumkomp - från karibiska musikstilar. Det svänger! Men, ett stort minus för att de aldrig kommer hit och spelar! Sopor!
Intwine - You (inspelad på Aruba)
Touch The Sun (låt från "nya" Carmen, den här tillägnar jag dig Abbe!)
The Magic Numbers - This Is A Song
Gårdagens utopinatt fick mig att komma på den här låten. Fråga inte hur. Helt plötsligt bara dök den upp någonstans runt hjärnstammens utmynning. Och jag hade glömt hur kär i magen den gör mig.
Janis Joplin - A Woman Left Lonely.
Visst, man har väl hört Joplin. Alla har hört Joplin. Om låtar som till exempel "Piece of my heart" bara flugit en förbi så förtjänar man knappt att få läsa den här enastående bra bloggen (eller nåt). Men så pratades det om denna lilla sångfågel som led hotelldöden, och jag kände att "Hmm, nu ska det banne mig spanas in".
Den här låten är grym. Den karvar sig igenom den där lilla trygga ytan jag hade byggt upp, det starka brast och alla känslor flöt upp i en och samma undervattensstorm. Lyssna. Låt allt annat stanna, och lyssna. Denna härliga, vemodiga texasbrud har sjungit sig rakt in i själen på mig med en enda låt.
Men min knarkmoral säger mig att det inte är bra. Musik som byggs på vridna världsbilder fungerar inte. Vem vet om den här låten klingade fram i ett obetydligt rus? Om det nu skulle gjort det, blir låten värdelös i mina öron. Men den kan samtidigt komma straight from the heart. Vilket jag hoppas. Men jag vet inte.
Galna britter.
Nu är det nästan så att jag tar upp min motion om körkort på föräldraskap igen. För allvarligt. Om ni har läst aftontidningarnas löpsedlar idag vet ni vad jag pratar om. Det finns fyra stora moment i den historien som verkligen - verkligen - stör mig.
- När en femtonårig flicka blir gravid så syns det rätt snabbt. Verkligen. Såvida tjejen ifråga inte är övermänskligt lång eller/och väldigt överviktig kanske. Men så var inte fallet med flickan i historian. Så hur kunde föräldrarna missa det överhuvudtaget? Bad parenting. Och så vitt jag vet köpte jag inte mina egna bindor och tamponger. Morsan borde väl uppfattat att det inte gick åt så mycket som det borde? Herregud.
- Hur många tolvåriga killar har ett aktivt sexliv med en femtonårig tjej? Jag menar. Det är en kille i 6:an och en tjej i typ 8:an. Mellanstadie - högstadie. Det skulle vara som att jag... Hade sex med en kille i min syrras ålder. Usch. Nä, jag mådde redan illa. Hur gick det till? Bara det är ett brott mot sociala normer.
- Föräldrarna är kolugna. "Ja, han skulle ju kunna sitta hemma och spela tv-spel, men han har varit på sjukhuset hela veckan för att ta hand om sin bebis." JA, han SKULLE kunna vara hemma och lägga lego/kapla/younameit men istället går han hem och knullar en tre år äldre brud! Skam! Sätt föräldrarna on the naughty mat, nanny!
- Killen är bara näst (!) yngsta föräldern i England. Det finns med andra ord en yngre. Detta är inte en unik situation. Ni förstår.
Men samtidigt. Det är ju fruktansvärt roligt att läsa om. Jag kan inte ens ta det allvarligt. Det är som en påhittad artikel i "En Ding Ding Värld". Finns inte på världskartan att sånt kan hända. Eller, jo, okej. I Storbritannen.
Revolutionary Road.
I allmänhet brukar jag ha lite svårt för Leonardo DiCaprio. Till skillnad från alla de andra tjejerna i min ålder dyrkade jag inte Titanic när den kom. Men jag hade trots det ganska stora förväntningar på att se honom spela mot Kate Winslet, bara för att se hur magin mellan dem verkade så många år efter den första succén.
Revolutionary Road är regisserad av Sam Mendes, som även står bakom den underbara Road to Perdition. Men han hans talang slog banne mig ännu högre här. Jag, en tjej född utan tålamod, funderade inte en enda gång under filmens lopp hur långt det var till slutet. Manuset är ganska enformigt, men man satt alltid och väntade på vad som skulle komma härnäst, och slutet var så oväntat som ett slut kunde bli.
Efter att jag sett Timmarna trodde jag faktiskt att jag hade blivit så tagen av en film som jag möjligtvis kunde bli. Men när eftertexterna rullat klart, och jag fortfarande satt och hade ont i magen, hulkade lätt och vägrade lämna familjen Wheelers liv insåg jag att detta antagligen var en av de bästa filmer jag någonsin sett. Själagripande, thrillerspännande och mentalt utmanande väckte denna film många tankar i mitt huvud. Och jag insåg att Ola Salo har myntat ett uttryck som är Sanningen definierad.
It takes a fool to remain sane.
Franz Ferdinand - Ulysses
Senast Ulysses kom upp på tal, antagligen i en diskussion med mina kompisar, så var det någon som sa något i stil med att "man tyckte att "You Could Have It So Much Better" antagligen var den bästa skiva man någonsin hört, och att den nya är nästan snäppet bättre". Påstod att de hade utvecklat sig och verkligen hittat sitt eget sound.
Jag har letat, och letat, och letat (!) men jag kan inte hitta det där "it:et". Snarare att de hade sitt kännetecken, men tappade bort det någonstans på vägen mot fortune and fame. Ulysses låter som någonting som Kapranos verkligen, verkligen vill ska vara dem, men försöker så hårt att det bara bli snurrigt och högljutt. Det som ska låta klämkäckt blir bara chockartat, och introt (ehm?) låter mest som en konstig, långsam Placebospinnoff. Den är så oförutsägbar att man sitter i total förvirring i tre minuter och fjorton sekunder. Och det är väl själva grejen med pop, man ska känna flytet (blanda inte ihop detta med tråkigt). Även om den indiepop/rock som Franz spelar vill vara komplicerat och hjärtslitande och fottrampande så får de inte glömma den lätta basen, och sedan låta det alternativa ligga som ett ornament, inte tvärtom. Får då tappar man sympati - snap - så fort!
Franz Ferdinande - Ulysses får: 2 av 5
Jag har letat, och letat, och letat (!) men jag kan inte hitta det där "it:et". Snarare att de hade sitt kännetecken, men tappade bort det någonstans på vägen mot fortune and fame. Ulysses låter som någonting som Kapranos verkligen, verkligen vill ska vara dem, men försöker så hårt att det bara bli snurrigt och högljutt. Det som ska låta klämkäckt blir bara chockartat, och introt (ehm?) låter mest som en konstig, långsam Placebospinnoff. Den är så oförutsägbar att man sitter i total förvirring i tre minuter och fjorton sekunder. Och det är väl själva grejen med pop, man ska känna flytet (blanda inte ihop detta med tråkigt). Även om den indiepop/rock som Franz spelar vill vara komplicerat och hjärtslitande och fottrampande så får de inte glömma den lätta basen, och sedan låta det alternativa ligga som ett ornament, inte tvärtom. Får då tappar man sympati - snap - så fort!
Franz Ferdinande - Ulysses får: 2 av 5
... det här var DROPPEN!
MEN OKEJ. Kul. Kul att det ligger lite pudersnö över den enda isfläcken på hela grusgången. Och KUL att jag ska titta upp just då och halka. Fråga mitt knä och min höft, så får ni se om de håller med. Skulle inte tro det.
Nu sitter jag bara och väntar på vinterkräksjukan, att en älg ska storma mitt vräckliga torp och att Jerry Bruckheimer avlider.
Och jag tänker fan inte "peppar, peppar, ta i trä" något, överhuvudtaget. Mitt liv kan inte kräva mig på det.
Nu sitter jag bara och väntar på vinterkräksjukan, att en älg ska storma mitt vräckliga torp och att Jerry Bruckheimer avlider.
Och jag tänker fan inte "peppar, peppar, ta i trä" något, överhuvudtaget. Mitt liv kan inte kräva mig på det.
En otursförföljd dag.
Idag har varit en sån där dag som man först gråter ur sig själen för i ren panik, men sedan fnissar hysteriskt åt för att det bara är så komiskt. Jag vet egentligen inte hur jag ska återberätta den. Så punktlista brukar vara ett vinnande koncept.
• Vaknar utslagen för att åka och träffa e och Petra för en riktigt god, koffeinproppad kopp kaffe. Blir glad i hågen. Sätter mig och kollar busslistan. Inser att det inte går någon buss förrän två timmar senare. Förbannar lantlivet (och bajsdoften som klär in landskapet, något som sker varje vinter då avloppstunnan blir lite kall om rören).
• Blir hungrig och ska äta frukost. Inser att det enda jag har i fast form är istidskalla morötter. Mitt kylskåp som annars är varmare än rumstemperatur har tydligen haft en prima natt. Suckar djupt och ska hälla upp vatten för att göra exklusivt snabbkaffe, riktigt exotiskt. Trots att jag spolade vatten sju timmar tidigare har det lyckats frysa i rören. Har alltså inget vatten - what - so - ever.
• Bestämmer mig för att gå in i stora huset för att leta mat som en annan uteliggare och koka kaffe där. Inser att jag inte har några nycklar. Och inne i stora huset ligger även min plånbok, jacka och skor och myser i värmen, eftersom att jag sprang ut i kofta och träskor igår kväll. Det är här gråtandet börjar.
• Ringer familjen för att se om någon kan komma hem och låsa upp. Syrran har sina nycklar hos pojkvännen, mamma har fullt upp - som vanligt - och pappa är på väg till Göteborg (!). Just idag. Såklart.
• Får tag på Abbe som har extranyckel. Han sover, men lovar att bara klä på sig och åka. Jag pustar ut av lättnad. Han ringer en kvart senare och berättar att hans pappa har tagit bilen, som fadern i fråga använder högst en dag i månaden. Just idag. Såklart.
Så. Här sitter jag. Lite hungrig, lite kissnödig (ja, det har ju inte bara - foff - trollats vatten till toaletten direkt) och lite visare. Det är väl de dåliga dagarna som gör att man uppskattar det bra? Bullshit.
En otursförföljd dag får: 3 av 5
• Vaknar utslagen för att åka och träffa e och Petra för en riktigt god, koffeinproppad kopp kaffe. Blir glad i hågen. Sätter mig och kollar busslistan. Inser att det inte går någon buss förrän två timmar senare. Förbannar lantlivet (och bajsdoften som klär in landskapet, något som sker varje vinter då avloppstunnan blir lite kall om rören).
• Blir hungrig och ska äta frukost. Inser att det enda jag har i fast form är istidskalla morötter. Mitt kylskåp som annars är varmare än rumstemperatur har tydligen haft en prima natt. Suckar djupt och ska hälla upp vatten för att göra exklusivt snabbkaffe, riktigt exotiskt. Trots att jag spolade vatten sju timmar tidigare har det lyckats frysa i rören. Har alltså inget vatten - what - so - ever.
• Bestämmer mig för att gå in i stora huset för att leta mat som en annan uteliggare och koka kaffe där. Inser att jag inte har några nycklar. Och inne i stora huset ligger även min plånbok, jacka och skor och myser i värmen, eftersom att jag sprang ut i kofta och träskor igår kväll. Det är här gråtandet börjar.
• Ringer familjen för att se om någon kan komma hem och låsa upp. Syrran har sina nycklar hos pojkvännen, mamma har fullt upp - som vanligt - och pappa är på väg till Göteborg (!). Just idag. Såklart.
• Får tag på Abbe som har extranyckel. Han sover, men lovar att bara klä på sig och åka. Jag pustar ut av lättnad. Han ringer en kvart senare och berättar att hans pappa har tagit bilen, som fadern i fråga använder högst en dag i månaden. Just idag. Såklart.
Så. Här sitter jag. Lite hungrig, lite kissnödig (ja, det har ju inte bara - foff - trollats vatten till toaletten direkt) och lite visare. Det är väl de dåliga dagarna som gör att man uppskattar det bra? Bullshit.
En otursförföljd dag får: 3 av 5
Timbuktu ft. Dregen - Tack för kaffet
Först trodde jag i min förvirring att detta var Bob Hund när jag hörde det på radion. Kombinationen av artisterna kändes för drömlik för att kunna föreställa sig. Världens ballaste hiphopare möter världens roligaste rockare. Och gör en svängig svennetext som skildrar... tja, deras liv åtminstone. Kanske. Jag skiter i!
Den har känsla. Den gör att jag vill lägga ut en filt på en vildvuxen åker, plocka upp termosen, bryta mot mitt nyårslöfte och se röken singla upp mot himlen. Den gör att jag vill åka till Norby för att sitta och slå i takt på en tamburin och skråla i allsång. Den gör att jag vill packa ihop mitt festivalkit snarast, och slå mig ner i en halvtrasig fällstol och somna till fylledrag på en medhavd gitarr. Mer än så kräver jag inte.
Timbuktu ft. Dregen - Tack för kaffet får: 5 av 5
Den har känsla. Den gör att jag vill lägga ut en filt på en vildvuxen åker, plocka upp termosen, bryta mot mitt nyårslöfte och se röken singla upp mot himlen. Den gör att jag vill åka till Norby för att sitta och slå i takt på en tamburin och skråla i allsång. Den gör att jag vill packa ihop mitt festivalkit snarast, och slå mig ner i en halvtrasig fällstol och somna till fylledrag på en medhavd gitarr. Mer än så kräver jag inte.
Timbuktu ft. Dregen - Tack för kaffet får: 5 av 5
Hälsoweekend.
Jag har sett en glimt av himlen. I tre dagar var jag på Österåsens hälsohem i Sollefteå. Det ska erkännas att jag var ganska orolig innan (inte en bit kött på hela helgen, inget kaffe - åh, ångest - och instängd med tre andra kvinnor).
Det öppnade ögonen på mig. Man började dagen med vattengympa. Halv åtta på morgonen. Visst, själva tanken på fysisk aktivitet innan frukost, halvsovande och iklädd bikini kanske inte låter så där jättelockande. Men tänk att kliva upp rätt seg, glutta ner i 32 gradigt vatten och skaka igång kroppen på en halvtimme. Resten av dagen bara - ordvits! - flöt på.
Sedan möttes man av fräsh fruktfrukost, fil med alla sorters frön och kli man kan stava till och hemmagjorda röror att ha på brödet. Byta om för boxercise, lerinpackning (alla måste testa! jag somnade som en sten) och föreläsningar. Just det där senare var en skänk från ovan till mig. Jag fick plötsligt en diagnos på varför min kropp har startat detta krig mot mig. Sömn. Jag har dödat mitt eget immunförsvar. Hurray.
Ett litet problem blev ju att komma hem. Jag som var van vid att slockna som en trasig glödlampa runt tiotiden på kvällen, för att vakna relativt lätt runt sju så att man hann till poolen, vaknade i total ångest vid tio. Väckarklockan ringde. Jag flyger upp och skriker "VAD ÄR JAG SEN TILL? Ska jag göra något idag? Vad har jag missat?!" innan jag inser att haaa! Ledig! Men det där kommer väl sitta i ett tag. Eller så får jag tima in sjubussen på mornarna för att åka till Fyrishov. Crap.
Hälsoweekend får: 4 av 5
Det öppnade ögonen på mig. Man började dagen med vattengympa. Halv åtta på morgonen. Visst, själva tanken på fysisk aktivitet innan frukost, halvsovande och iklädd bikini kanske inte låter så där jättelockande. Men tänk att kliva upp rätt seg, glutta ner i 32 gradigt vatten och skaka igång kroppen på en halvtimme. Resten av dagen bara - ordvits! - flöt på.
Sedan möttes man av fräsh fruktfrukost, fil med alla sorters frön och kli man kan stava till och hemmagjorda röror att ha på brödet. Byta om för boxercise, lerinpackning (alla måste testa! jag somnade som en sten) och föreläsningar. Just det där senare var en skänk från ovan till mig. Jag fick plötsligt en diagnos på varför min kropp har startat detta krig mot mig. Sömn. Jag har dödat mitt eget immunförsvar. Hurray.
Ett litet problem blev ju att komma hem. Jag som var van vid att slockna som en trasig glödlampa runt tiotiden på kvällen, för att vakna relativt lätt runt sju så att man hann till poolen, vaknade i total ångest vid tio. Väckarklockan ringde. Jag flyger upp och skriker "VAD ÄR JAG SEN TILL? Ska jag göra något idag? Vad har jag missat?!" innan jag inser att haaa! Ledig! Men det där kommer väl sitta i ett tag. Eller så får jag tima in sjubussen på mornarna för att åka till Fyrishov. Crap.
Hälsoweekend får: 4 av 5
Movits - Fel del av gården
Jag ser mig själv som ganska väluppdaterad när det kommer till musik. Därför blev jag chockad av mig själv när jag lyssnar på P3, passerandes de täta skogarna av Ångermanland. En låt som definierar svängigt, kombinerar svensk hiphoprap med popjazz, flyter med finess genom högtalarna. TrackID på mobilen är ur funktion. Paniken stiger, jag missade ju vad låten heter!
Kommer på - som ett mirakel - att man kan kolla låtlistorna på SRs hemsida. Lägger klockslaget på minnet. Och finner...
Kommer på - som ett mirakel - att man kan kolla låtlistorna på SRs hemsida. Lägger klockslaget på minnet. Och finner...
