Att leva i en krigszon.
Det här tillhör inte mina vanliga blogginlägg. Det kommer inte ens betygsättas. För det innehåller så värdeful information att det inte kan undanskymmas i någon sorts värdering. Here we go. För tillfället så gömmer jag mig i min egna bunker, torpet. Mamma och pappa har fått för sig att renovera köket hos sig. Dels är det en pina då de vill sova hemma hos mig, dels står kylskåpet i hallen, så man kommer knappt fram till tv:n. Och i kaoset som har uppstått under dessa dagar har jag kommit till två insikter som gäller för all mänsklighet. Read carefully.
Till männen: "Även om du vet att du är Mr Handy och vill bevisa dina handlingskraftiga sidor så är inte allting värt att göra själv. Och om kvinnan påstår att ni borde byta ut luckorna i köket, så borde ni byta ut luckorna."
Motivering: Ja, oftast går det rätt bra. Du vet hur man skruvar ihop två träskivor, kan fler metoder på att slå upp en hylla än vad tjejer kan anledningar att gifta sig med Johnny Depp (många), och om inte annat så löser husfix och spackel det mesta. Men det finns en anledning till att vissa utbildar sig till snickare. Vissa grejer kan man bara inte som mäklare, doktor eller chaufför. Typ hur långt avstånd det borde vara mellan taklist och skåp, eller hur man förlänger en bänkskiva på ett smart sätt. Lika lite som du tror att din snickare skulle klara av ditt jobb med bravur (såvida du inte är det själv, såklart) så kan du utföra den tidigare nämnda yrkesgruppens arbete.
När vi kommer till skåpsluckorna. Ja. Vi vet hur ett kök ska se ut. Det är därför vi har så små fötter. Och kvalité har väl alltid varit vår starka sida (ursäkta generaliseringarna).
Till kvinnorna: "Trots att det där superfräna, helblanka kaklet var snyggt i annonsen så är det inte helt säkert att det passar toppen i ditt 7 kvm kök. Och det finns ett sätt att få männen att göra som du vill, även vid renovering och bygge."
Motivering: Inredning är helt underbart. Men det är inte bara ekonomin som begränsar. I vissa fall vinner faktiskt de tekniska lagarna, hur sorgligt det än är. Tro det eller ej, men man kan inte ha ett hörnskåp om man inte har ett hörn. Givetvis har de flesta (!) rum hörn, men inte alla är möjliga att ställa skåp vid, ta hänsyn till dörrar, fönster och liknande. Och hur lite du än vill lyssna till männens insnöade argument här, så har de fakiskt rätt.
Hyr en hantverkare. Alltså inte ni tillsammans, utan du, bakom mannens rygg. Ge honom en hundring eller två extra för att han (viktigt med en manlig hantverkare för att detta ska gälla) ska framföra dina åsikter till mannen. Han kommer blint lita på fackmannen, och vips har du dina utdragbara kastrullådor. Tro mig.
Till männen: "Även om du vet att du är Mr Handy och vill bevisa dina handlingskraftiga sidor så är inte allting värt att göra själv. Och om kvinnan påstår att ni borde byta ut luckorna i köket, så borde ni byta ut luckorna."
Motivering: Ja, oftast går det rätt bra. Du vet hur man skruvar ihop två träskivor, kan fler metoder på att slå upp en hylla än vad tjejer kan anledningar att gifta sig med Johnny Depp (många), och om inte annat så löser husfix och spackel det mesta. Men det finns en anledning till att vissa utbildar sig till snickare. Vissa grejer kan man bara inte som mäklare, doktor eller chaufför. Typ hur långt avstånd det borde vara mellan taklist och skåp, eller hur man förlänger en bänkskiva på ett smart sätt. Lika lite som du tror att din snickare skulle klara av ditt jobb med bravur (såvida du inte är det själv, såklart) så kan du utföra den tidigare nämnda yrkesgruppens arbete.
När vi kommer till skåpsluckorna. Ja. Vi vet hur ett kök ska se ut. Det är därför vi har så små fötter. Och kvalité har väl alltid varit vår starka sida (ursäkta generaliseringarna).
Till kvinnorna: "Trots att det där superfräna, helblanka kaklet var snyggt i annonsen så är det inte helt säkert att det passar toppen i ditt 7 kvm kök. Och det finns ett sätt att få männen att göra som du vill, även vid renovering och bygge."
Motivering: Inredning är helt underbart. Men det är inte bara ekonomin som begränsar. I vissa fall vinner faktiskt de tekniska lagarna, hur sorgligt det än är. Tro det eller ej, men man kan inte ha ett hörnskåp om man inte har ett hörn. Givetvis har de flesta (!) rum hörn, men inte alla är möjliga att ställa skåp vid, ta hänsyn till dörrar, fönster och liknande. Och hur lite du än vill lyssna till männens insnöade argument här, så har de fakiskt rätt.
Hyr en hantverkare. Alltså inte ni tillsammans, utan du, bakom mannens rygg. Ge honom en hundring eller två extra för att han (viktigt med en manlig hantverkare för att detta ska gälla) ska framföra dina åsikter till mannen. Han kommer blint lita på fackmannen, och vips har du dina utdragbara kastrullådor. Tro mig.
Jake Oh - Up In The Blue
Helt oskyldigt närvarade jag vid en Afasi & Filthy spelning på lilla Katalin i Uppsala. Och jag hade verkligen inte en enda förhoppning på uppvärmarna, det brukar kunna vara lite halvdant. Men så raglar den här killen in med sitt crew. En 22-årig Jacob Olofsson från Västerås, vilken svensk medelkille som helst, men med en jäkla talang. Inte konstigt att Chicago ringde upp honom och ville experimentera lite.
Soundet är lite som en rockig Christian Walz, men med rytmer och feeling som den bästa radiohit. Varför har den inte kommit dit? Eller ja, tydligen så spelas singeln "Up In The Blue" flitigt på NRJ, men hur många verkligt musikintresserade lyssnar på NRJ? Plus att den inte ens sänds i Uppsala, varifrån Jakes producentkompis Filthy kommer. Det borde han alltså vara uppmärksammad på. Tabbe, I say. Svenska musiklivet är ju ett mysterium. Checka in killen, och upptäck for yourselfs.
Jake Oh får: 4 av 5
Soundet är lite som en rockig Christian Walz, men med rytmer och feeling som den bästa radiohit. Varför har den inte kommit dit? Eller ja, tydligen så spelas singeln "Up In The Blue" flitigt på NRJ, men hur många verkligt musikintresserade lyssnar på NRJ? Plus att den inte ens sänds i Uppsala, varifrån Jakes producentkompis Filthy kommer. Det borde han alltså vara uppmärksammad på. Tabbe, I say. Svenska musiklivet är ju ett mysterium. Checka in killen, och upptäck for yourselfs.
Jake Oh får: 4 av 5
Petras säng.
Den är fylld med fluffiga kuddar, varma täcken, och nära till datorn. Man ser TV:n sinnessjukt bra, på ett lagom avstånd, och fjädrarna är så väloljade att det känns som att man svävar när man lägger sig i den. Och det finns nog banne mig inte någon bättre plats att vakna upp i bakfylleångest på. Jag älskar den.
Petras säng får: 5 av 5
Petras säng får: 5 av 5
Markus Krunegård - Jag är en vampyr
Det här är en låt som jag egentligen absolut inte borde gilla. Alltså, "borde" hänvisar till att jag egentligen avskyr den här sortens fjollig, gnällröst a lá Per Gessle och Håkan. Men! Jag får flashes av folkölsnätter, Challefestival, jam i Rickards lägenhet, dans i rondellen och månskenspromenader. Därför. Därför låter jag mig gilla den.
Att göra oss allmänbildade.
Hade en hektisk dag på jobbet. Sätter mig ner och slår upp Aftonbladet. Blickar omkring lite i denna överskattade blaska, men hittar en ruggigt intressant insändare (förbannar mig själv för att jag inte rev ut den). Men "Tomas" - antagligen herre i undre medelåldern - påpekade att SVT måste tänka över sin tablå för att inte tappa unga tittare. Enligt honom är inga ungdomar intresserade av program som På spåret, Antikrundan eller "all sport som de sänder hela tiden".
Ju mer jag läste, desto äldre kände jag mig. För jag tycker verkligen inte att Desperate Housewives eller alla de såpor han rabblade är speciellt intressanta. Kanske skönt att slötitta på en bakisdag, eller mitt i natten, men ingenting slår Oldsbergs nuna när han rättar fok i dressinen, eller när människor dubbelt som gamla som mig sitter och chansar på bakverksnamn. Det är underhållning i utbildningssyfte. Det är television. Och jag vet ingenting som drar mina killkompisar till TV:n som en bra match.
Nä, jag tycker inte att man ska kritisera SVT i sitt programval. Det är "ungdomarna" som Tomas pratar som kanske borde vidga sig. Först klagar man på att unga i dag är så dåligt allmänbildade, och sen hackar man ner på de faktorer som faktiskt kan göra oss det. Mer fakta och roligt vetande på tv! Go SVT!
Att göra oss allmänbildade får: 5 av 5
Ju mer jag läste, desto äldre kände jag mig. För jag tycker verkligen inte att Desperate Housewives eller alla de såpor han rabblade är speciellt intressanta. Kanske skönt att slötitta på en bakisdag, eller mitt i natten, men ingenting slår Oldsbergs nuna när han rättar fok i dressinen, eller när människor dubbelt som gamla som mig sitter och chansar på bakverksnamn. Det är underhållning i utbildningssyfte. Det är television. Och jag vet ingenting som drar mina killkompisar till TV:n som en bra match.
Nä, jag tycker inte att man ska kritisera SVT i sitt programval. Det är "ungdomarna" som Tomas pratar som kanske borde vidga sig. Först klagar man på att unga i dag är så dåligt allmänbildade, och sen hackar man ner på de faktorer som faktiskt kan göra oss det. Mer fakta och roligt vetande på tv! Go SVT!
Att göra oss allmänbildade får: 5 av 5
Fylleskador.
Alla vet hur det går till. Man har en trevlig förfest - ofta lite för trevlig - och alkoholen flödar, både i rummet och i blodet. Tjejerna fixar sig, killarna tävlingsrapar och stämningen är maxad. Sen bara finns den där. Isfläcken, förrädisk trottoarkant eller trasig klack. Man faller handlöst. Och landar på det som gör mest ont. Händerna som man tar emot sig med, knäna trasas sönder och skrubbsåren är ofrånkomliga.
Vid själva olycksfället märker man egentligen ingenting. Man är fortfarande i partystämning och firar vidare i sina håliga byxplagg och smutsiga handflator. Men dagen efter. Den är inte nådig. Smärtan äter sig igenom allt, och om man olyckligvis mår illa så kan man få se gårdagens intag igen. Pina. Kompisarna baddar om, alsollösningen fräter och pappa står skadeglatt redo med första bästa tillhygge för att jävlas genom att slå där man är som mest öm. Eller. By the way. Det sista gäller nog bara min familj.
Men när man bara är observatör och ser jävulskapet... Är det förbannat roligt! Som e idag. Hennes knän är öppna, variga köttsår. Jag puttar på henne, bara för att se hur hon reagerar när hon inte kan flytta benen för att ta ny balans. Eller hur min far kastar onda blickar, och man känner den hotfulla stämningen (e blev såklart sjukt orolig så fort han entrade rummet). Och jag var väl inte så försiktig som jag skulle kunnat när jag rengjorde såret. Och det var hysteriskt roligt.
Fylleskador får: 1 av 5 (på sig själv) och 4 av 5 (på andra. Det kan ju sluta i raseriutbrott...)
Vid själva olycksfället märker man egentligen ingenting. Man är fortfarande i partystämning och firar vidare i sina håliga byxplagg och smutsiga handflator. Men dagen efter. Den är inte nådig. Smärtan äter sig igenom allt, och om man olyckligvis mår illa så kan man få se gårdagens intag igen. Pina. Kompisarna baddar om, alsollösningen fräter och pappa står skadeglatt redo med första bästa tillhygge för att jävlas genom att slå där man är som mest öm. Eller. By the way. Det sista gäller nog bara min familj.
Men när man bara är observatör och ser jävulskapet... Är det förbannat roligt! Som e idag. Hennes knän är öppna, variga köttsår. Jag puttar på henne, bara för att se hur hon reagerar när hon inte kan flytta benen för att ta ny balans. Eller hur min far kastar onda blickar, och man känner den hotfulla stämningen (e blev såklart sjukt orolig så fort han entrade rummet). Och jag var väl inte så försiktig som jag skulle kunnat när jag rengjorde såret. Och det var hysteriskt roligt.
Fylleskador får: 1 av 5 (på sig själv) och 4 av 5 (på andra. Det kan ju sluta i raseriutbrott...)
1man1jar.
Nej. Alltså. Verkligen inte okej. Jag har ont. Jag mår illa. Jag vill blunda och dö, och aldrig vakna upp igen. Men jag tänkte: "om jag nu måste leva med att ha sett detta, så måste andra också göra det". Så jag visade mamma. Hennes kommentarer var liknande allt jag tänkte.
Mamma: "Är det värre än den där bajsfilmen med tjejerna du visade förut så vill jag inte se." (2girls1cup, blogs. anm.)
Jag: "Nej, det är inte så... snuskigt."
Mamma: "Hmm, om du lovar så. Okej." -tystnad- "Men... Vad gör han? Säg att han inte ska... Elin, såg du, han... Näää... NÄÄ! Det där är inte norm... VA? Aj! AJ! Åååh, vad sinnessjukt äckligt! Stäng av, Elin, stäng av!"
Japp. Vi ställde in efterrätten på vår tjejmiddag. Njut.
1man1jar
Mamma: "Är det värre än den där bajsfilmen med tjejerna du visade förut så vill jag inte se." (2girls1cup, blogs. anm.)
Jag: "Nej, det är inte så... snuskigt."
Mamma: "Hmm, om du lovar så. Okej." -tystnad- "Men... Vad gör han? Säg att han inte ska... Elin, såg du, han... Näää... NÄÄ! Det där är inte norm... VA? Aj! AJ! Åååh, vad sinnessjukt äckligt! Stäng av, Elin, stäng av!"
Japp. Vi ställde in efterrätten på vår tjejmiddag. Njut.
1man1jar
Couscous.
Koka lite vatten. Häll i en buljongbit. Koka upp. Släng i couscousen. Vänta fem minuter. Mosa ner lite basilikapesto. Rör eventuellt ner lite grönsaker, eller lägg i en sallad.
Klar.
Couscous får: 5 av 5
Klar.
Couscous får: 5 av 5
Fördomar mot... vissa yrkesgrupper.
Kuriosa: Min familj har infört "matlagningsdagar" så här på senare dagar, mamma har fått den befängda idén om att alla måste hjälpas åt hemma. Under en längre period har jag sluppit undan detta, eftersom att jag är helt bedrövligt kass på alla sorters hushållssysslor. Utom att laga mat. Så hon såg sin chans, och idag ska jag alltså laga mat åt hela familjen. Och köpa ingredienserna jag behöver själv. Det är här vår historia börjar.
Jag och Abbe står i kassan vid Ica Väst. Kassörskan är relativt ny (inte detsamma som ung) och börjar scanna mina varor. Helt plötsligt börjar varorna - istället för att stanna vid den lilla laserläsaren som automatiskt ska stanna bandet när den märker att det står saker ivägen - rusa bersärk in mot kassaapparaten. Kvinnan får panik och börjar kasta sig upp på bandet för att stanna dem, men det hela resulterar bara i att de bygger berg på hennes överkropp.
Eftersom att jag själv jobbar i kassa vet jag naturligtvis vad det hela beror på. Under kassabänken har vi en liten fotplatta som man kan styra bandet med. Så, visst, det ska stanna när saker står framför läsaren, men om man trycker ner plattan så upphävs den här funktionen, och varorna fortsätter framåt i vilket fall. Och eftersom att hon trycker sig framåt mot varorna, så tar hon antagligen stöd mot plattan. Jag berättar inte detta för henne. Jag njuter istället av den kaotiska stämning som hon skapar över kön där hon hysteriskt ropar om att kassan är trasig. Det är den inte.
När vi till slut lyckats betala våra varor och gått ut i bilen berättar jag detta för Abbe, och tycker att jag har all rätt i världen att klaga lite på vederbörande kassörska. Det är inte så svårt. Abbe börjar försvara henne och säger något om att: "hon är ju ändå rätt gammal, och hon är säkert välutbildad men blivit över och är nu fast på Ica resten av livet, stackarn!".
Elin: "Men vadå. Om hon nu är intelligent och välutbildad, men har så svårt att jobba som en vanlig kassörska, vad kan hon möjligtvis ha jobbat med innan?!"
Abbe: "Det såg du väl att hon var en typisk kommunalarbetare..."
[Tystnad i fem sekunder]
Elin och Abbe: "SYO!"
Fördomar mot... vissa yrkesgrupper får: 4 av 5 (taskigt, men ack så roligt)
Jag och Abbe står i kassan vid Ica Väst. Kassörskan är relativt ny (inte detsamma som ung) och börjar scanna mina varor. Helt plötsligt börjar varorna - istället för att stanna vid den lilla laserläsaren som automatiskt ska stanna bandet när den märker att det står saker ivägen - rusa bersärk in mot kassaapparaten. Kvinnan får panik och börjar kasta sig upp på bandet för att stanna dem, men det hela resulterar bara i att de bygger berg på hennes överkropp.
Eftersom att jag själv jobbar i kassa vet jag naturligtvis vad det hela beror på. Under kassabänken har vi en liten fotplatta som man kan styra bandet med. Så, visst, det ska stanna när saker står framför läsaren, men om man trycker ner plattan så upphävs den här funktionen, och varorna fortsätter framåt i vilket fall. Och eftersom att hon trycker sig framåt mot varorna, så tar hon antagligen stöd mot plattan. Jag berättar inte detta för henne. Jag njuter istället av den kaotiska stämning som hon skapar över kön där hon hysteriskt ropar om att kassan är trasig. Det är den inte.
När vi till slut lyckats betala våra varor och gått ut i bilen berättar jag detta för Abbe, och tycker att jag har all rätt i världen att klaga lite på vederbörande kassörska. Det är inte så svårt. Abbe börjar försvara henne och säger något om att: "hon är ju ändå rätt gammal, och hon är säkert välutbildad men blivit över och är nu fast på Ica resten av livet, stackarn!".
Elin: "Men vadå. Om hon nu är intelligent och välutbildad, men har så svårt att jobba som en vanlig kassörska, vad kan hon möjligtvis ha jobbat med innan?!"
Abbe: "Det såg du väl att hon var en typisk kommunalarbetare..."
[Tystnad i fem sekunder]
Elin och Abbe: "SYO!"
Fördomar mot... vissa yrkesgrupper får: 4 av 5 (taskigt, men ack så roligt)
Idioternas licensavtal.
Licensavtal låter kanske inte så bekant för de flesta, men jag kan säga att ni definitivt vet vad det är. Det är den där trevliga scrolltexten som alltid kommer upp så fort man ska ladda ner något på internet, där man godkänner att man inte tänker hacka sig in i deras system för att plagiera det och sälja för egen användning, och alla annan text som någon advokat/rådgivare bestämt att företaget måste ha. Utifall att de blir stämda. Eller behöver stämma någon själv. Oftast läser man dem inte. Man klickar i rutan där det står att man godkänner skiten, och låter resten rulla på. Men på sistone har jag börjat scanna igenom dem för att se om de inom någon liten kursiverad text kräver mig på pengar.
Så idag skulle jag installera Zango. Något företag som skulle låta mig att se CSI "for free" på internet. I slutändan visade det sig att det var väl "free" att installera skitprogrammet, men att just kolla på serien skulle kosta mig mellan 24 och 35 pund. Nej, tack. Men det var inte det som jag reagerade över. Utan det var deras licensavtal. Jag börjar sekvensläsa och hittar... följande.
Så idag skulle jag installera Zango. Något företag som skulle låta mig att se CSI "for free" på internet. I slutändan visade det sig att det var väl "free" att installera skitprogrammet, men att just kolla på serien skulle kosta mig mellan 24 och 35 pund. Nej, tack. Men det var inte det som jag reagerade över. Utan det var deras licensavtal. Jag börjar sekvensläsa och hittar... följande.
" Special Notice for Non-English Speakers: The Zango Software is suited primarily for the use of English speakers and, therefore, this Agreement is written in English and is addressed to English speakers. If you are not proficient in English and feel that you cannot properly understand this Agreement, we recommend that you either retain the help of an English speaker to help you understand and accept the terms of this Agreement or, alternatively, refrain from installing or using the Zango Software. In any event, if you choose to install or Use the Zango Software, you will be bound by this Agreement and the Privacy Policy incorporated herein."
Alltså. Haha, vafan. De har en - relativt - lång text för att säga att om man inte är engelsktalande, eller inte förstår engelska, så ska man be en person som är kunnig inom detta område att översätta det för en. Eller helt enkelt bara skita i att godkänna. Men! På vilket språk säger de detta? JO, på engelska. Hur ska personen i fråga då veta att den ska göra just detta? Jävla - puckon. Hur... Nej, jag förstår ingenting.
Påminner mig lite om den guidade bussresan på Teneriffa. Guiden pladdrar på ett tag, innan hon tillägger: "Hör ni mig där i bak? Om ni inte gör det, så vinka." Vissa saker gör mig bara så förvirrad.
Idioternas licensavtal får intelligensmässigt: 1 av 5
Idioternas licensavtal får inom humor: 5 av 5
Alltså. Haha, vafan. De har en - relativt - lång text för att säga att om man inte är engelsktalande, eller inte förstår engelska, så ska man be en person som är kunnig inom detta område att översätta det för en. Eller helt enkelt bara skita i att godkänna. Men! På vilket språk säger de detta? JO, på engelska. Hur ska personen i fråga då veta att den ska göra just detta? Jävla - puckon. Hur... Nej, jag förstår ingenting.
Påminner mig lite om den guidade bussresan på Teneriffa. Guiden pladdrar på ett tag, innan hon tillägger: "Hör ni mig där i bak? Om ni inte gör det, så vinka." Vissa saker gör mig bara så förvirrad.
Idioternas licensavtal får intelligensmässigt: 1 av 5
Idioternas licensavtal får inom humor: 5 av 5
Irrationell kropp.
Det hela börjar bli ganska intressant. Efter att ha slötittat lite "That 70's Show" runt niotiden däckade jag hårt. Sömnen gled hetsigt in över Svealand och fick mina drömmar att spinna iväg. Vaknar halv tre av att mamma ringer och säger att mitt kök har blivit vattenskadat (during processen att få vattnet att tina i rören, eftersom att de fryst tidigare i veckan. Jag som inte trodde att det kunde bli värre) och känner under det samtalet inte av någon sjuka på något sätt.
Lägger på. Kokar en kopp te. Och upptäcker att jag inte alls är så kry; huvudvärken (som jag mirakulöst missat) trycker så hårt bakom ögonen att jag inte riktigt ser vad jag håller på med. Alls. Svettas lite - mer än vanligt - och ömmar lite i musklerna, men känner mig definitivt bättre. Tar tempen, och ser att febern har stigit med någon tiondel. Då helt plötsligt börjar jag svettas som en potatis i micron, och börjar svamla - vilket jag inser när jag pratar med mig själv. Och det tog en del tid att knåpa ihop det här inlägget... Men om jag hade legat kvar i sängen, och varken gjort te eller tagit tempen, hade jag känt mig frisk som en nötkärna då?
Irrationell kropp får: 3 av 5 (det är ju trots allt rätt ballt.)
Lägger på. Kokar en kopp te. Och upptäcker att jag inte alls är så kry; huvudvärken (som jag mirakulöst missat) trycker så hårt bakom ögonen att jag inte riktigt ser vad jag håller på med. Alls. Svettas lite - mer än vanligt - och ömmar lite i musklerna, men känner mig definitivt bättre. Tar tempen, och ser att febern har stigit med någon tiondel. Då helt plötsligt börjar jag svettas som en potatis i micron, och börjar svamla - vilket jag inser när jag pratar med mig själv. Och det tog en del tid att knåpa ihop det här inlägget... Men om jag hade legat kvar i sängen, och varken gjort te eller tagit tempen, hade jag känt mig frisk som en nötkärna då?
Irrationell kropp får: 3 av 5 (det är ju trots allt rätt ballt.)
Febernedsättande medel.
Är inte detta världens bästa uppfinning, så säg vilken som är. Jag tänkte mig bara - förr i tiden. Tänk när en man var "sådär riktigt, riktigt förkyld". Det mesta finns det ju huskurer mot, nästäppa har sitt eucalyptus/myntabad med ånga, halsont har sitt ingefärste med honung och öppna sår har sina groblad.
Men feber? Fanns det något vettigt? Jag kan dock inte komma på något. Och att bara sitta och genomlida dessa hetsiga ryck mellan frossa och svettningar, med inte mer än en fuktig trasa på framskallen... Nä. Satan heller. Jag ska ha Ipren (med risk för reklamvarning).
Så, som ni kanske har förstått sitter jag i en säng, omvirad i princip alla tjocka kläder jag kunde hitta, ett täcke och dricker te, utan framgång. Väntar bara på att det lilla, vita pillret ska göra sin thingy. Och jag litar på att den sätter fart inom kort.
Febernedsättande medel: 5 av 5
(Känner redan nu att detta inlägg kommer att bombarderas av diverse feberhuskurer, men det kan ju i så fall vara bra att ha för fortsättningen. Tack på förhand.)
Men feber? Fanns det något vettigt? Jag kan dock inte komma på något. Och att bara sitta och genomlida dessa hetsiga ryck mellan frossa och svettningar, med inte mer än en fuktig trasa på framskallen... Nä. Satan heller. Jag ska ha Ipren (med risk för reklamvarning).
Så, som ni kanske har förstått sitter jag i en säng, omvirad i princip alla tjocka kläder jag kunde hitta, ett täcke och dricker te, utan framgång. Väntar bara på att det lilla, vita pillret ska göra sin thingy. Och jag litar på att den sätter fart inom kort.
Febernedsättande medel: 5 av 5
(Känner redan nu att detta inlägg kommer att bombarderas av diverse feberhuskurer, men det kan ju i så fall vara bra att ha för fortsättningen. Tack på förhand.)
Oväntade samtal när man sover.
Okej. Jag la mig väldigt sent. Väldigt. sover i tre timmar, helt utslagen, och vaknar av... min oroväckande höga singsignal och ett skrivbord som håller på att falla samman av den hysteriska vibrationen samtalet utlöste i telefonen. I ren panik kastar jag mig upp ur sängen, snurrar runt som en balettdansös och försöker lokalisera mobilhelvetet. Ser den, kastar mig mot den för att stänga av den. Personen som ringer hinner lägga på. Ser på displayen. 08.25. Ica MAXI.
Alltså: det hade verkligen inte spelat någon roll vem det var som ringde, jag hade blivit lika panikslagen av att det ringde iaf. Men när det är jobbet... Jag försöker ringa tillbaka, men det är upptaget. Ångesten som följde (i och med att jag kanske var sen om jag skulle jobba, hade missat något, gjort något fel) gjorde att jag inte somnade om förrän efter ett bra tag. Och jag behövde sova. Därför sköts hela min dagsplanering framåt. Vaknade efter lunch, suck.
Man ska inte säga att Ica MAXI har gjort något överdrivet dumt i detta fall. Men det finns fan ingen annan som är korkad nog att ringa mig halv nio på morgonen. Ingen som känner mig iaf. Och inte om det inte är på liv eller död. Det hade det ju iofs kunnat vara.... Och då är det ju bra att ringa. Kanske. Fan, jag svamlar. Så illa var det.
Oväntade samtal när man sover får: 2 av 5
Alltså: det hade verkligen inte spelat någon roll vem det var som ringde, jag hade blivit lika panikslagen av att det ringde iaf. Men när det är jobbet... Jag försöker ringa tillbaka, men det är upptaget. Ångesten som följde (i och med att jag kanske var sen om jag skulle jobba, hade missat något, gjort något fel) gjorde att jag inte somnade om förrän efter ett bra tag. Och jag behövde sova. Därför sköts hela min dagsplanering framåt. Vaknade efter lunch, suck.
Man ska inte säga att Ica MAXI har gjort något överdrivet dumt i detta fall. Men det finns fan ingen annan som är korkad nog att ringa mig halv nio på morgonen. Ingen som känner mig iaf. Och inte om det inte är på liv eller död. Det hade det ju iofs kunnat vara.... Och då är det ju bra att ringa. Kanske. Fan, jag svamlar. Så illa var det.
Oväntade samtal när man sover får: 2 av 5
JVM - final.
ARG! Så - mycket - ilska! Hade jag varit i Hedman nu hade jag slagit. Slagit tills Kanada låg krypande om nåd. Detsamma kan få gälla för domarna. Länge sen jag blev så uppriktigt förbannad över inkompetens och slamkrypande idioter. Här kommer mitt hat, min frustration och min aggresion i punktform.
• Domarna. Gaaah. Vrål och bröl och battlewrath! Att de ens vågar vara på isen. Satan! Markström (Sveriges målvakt) blir totalt på- och överkörd minst tre gånger, helt oacceptabelt riskfyllt spelande, som bestraffas med... inte - ett - piss. Det är ett skämt! Kanadensarna må vara i intellektuellt underläge, men det är inte som att inte den största jävla idioten i universum förstår att om man kastar ut ett ben mot en spelare i full fart kommer att slungas iväg på isen. Och när de väl tar sig i kragen (tja, det tål väl att diskuteras) så utvisas även en svensk spelare, och jag har fortfarande inte förstått för vad. Helt. Jävla. Stört.
• Esposito. Men... Alltså... VA?! Här hänvisas till Markströms överkörningar. Esposito är amöban som först vågade sig på detta tilltag, och som domarna - genom att inte bestraffa - visade att detta beteende var okej. Så det upprepades. Och upprepades. Och sen får han göra mål? Nä, nu! Skam på torra land! Han skulle sitta i en plexiglaskur!
• Kanadas publik. Jag har bara ett ord för denna mentalt efterblivna supportertrupp. Osportsligt.
Om jag hatade Montpellier, så hatar jag Kanada snäppet mer. Och nämen, kolla! Där finns redan Gustav, och Evelina ska åka dit nu. Varför skickar Gud mina vänner till satans bo? FAN! ARG!
JVM - final får: FURIOUS ANGER!
• Domarna. Gaaah. Vrål och bröl och battlewrath! Att de ens vågar vara på isen. Satan! Markström (Sveriges målvakt) blir totalt på- och överkörd minst tre gånger, helt oacceptabelt riskfyllt spelande, som bestraffas med... inte - ett - piss. Det är ett skämt! Kanadensarna må vara i intellektuellt underläge, men det är inte som att inte den största jävla idioten i universum förstår att om man kastar ut ett ben mot en spelare i full fart kommer att slungas iväg på isen. Och när de väl tar sig i kragen (tja, det tål väl att diskuteras) så utvisas även en svensk spelare, och jag har fortfarande inte förstått för vad. Helt. Jävla. Stört.
• Esposito. Men... Alltså... VA?! Här hänvisas till Markströms överkörningar. Esposito är amöban som först vågade sig på detta tilltag, och som domarna - genom att inte bestraffa - visade att detta beteende var okej. Så det upprepades. Och upprepades. Och sen får han göra mål? Nä, nu! Skam på torra land! Han skulle sitta i en plexiglaskur!
• Kanadas publik. Jag har bara ett ord för denna mentalt efterblivna supportertrupp. Osportsligt.
Om jag hatade Montpellier, så hatar jag Kanada snäppet mer. Och nämen, kolla! Där finns redan Gustav, och Evelina ska åka dit nu. Varför skickar Gud mina vänner till satans bo? FAN! ARG!
JVM - final får: FURIOUS ANGER!
Spontanbesök.
All cred till planering och kontroll över vardagen, det är något jag kräver i mitt liv, men fyfan vad tråkigt det vore utan impulsiva... impulser. Typ som när Vi5 drog till Halmstad efter en dags planering för att gå på en konsert i en biljardhall. Eller som när jag åkte ner på stan halv tolv en natt när jag egentligen var hemma och var sjuk. Eller som när ett par goda vänner ringer och säger att de är på väg över för att underhålla mig.
Det finns ju ett problem med sådana här tillfällen. Ett exempel kunde varit att jag hade varit upptagen med något annat som inte gick att avstyra och att de redan hade varit på väg. Eller att man inte tycker om personerna ifråga men inte vågar säga nej (jättedålig anledning, som inte gäller i detta fall någonstans). Men ni förstår poängen. Det är inte alltid lyckat. Men oftast.
Så ikväll blir det knarkfilm och vin. När jag trodde att jag skulle glida omkring i skitiga mjukisar och skrubba huset från golv till tak (hade väl varit mer produktivt, men ack så psykbrytande). Och jag är riktigt glad. Sånna där småsaker som bara lyfter en till top-notch-mode. Så gott folk! Carpe Diem. Sees the day. Njut av varje sekund, och hamna inte i slentrianen. Ring en vän du inte träffat på ett tag, och glid över med lite hämtmat. Det är det livet går ut på.
Spontanbesök får: 4 av 5
Det finns ju ett problem med sådana här tillfällen. Ett exempel kunde varit att jag hade varit upptagen med något annat som inte gick att avstyra och att de redan hade varit på väg. Eller att man inte tycker om personerna ifråga men inte vågar säga nej (jättedålig anledning, som inte gäller i detta fall någonstans). Men ni förstår poängen. Det är inte alltid lyckat. Men oftast.
Så ikväll blir det knarkfilm och vin. När jag trodde att jag skulle glida omkring i skitiga mjukisar och skrubba huset från golv till tak (hade väl varit mer produktivt, men ack så psykbrytande). Och jag är riktigt glad. Sånna där småsaker som bara lyfter en till top-notch-mode. Så gott folk! Carpe Diem. Sees the day. Njut av varje sekund, och hamna inte i slentrianen. Ring en vän du inte träffat på ett tag, och glid över med lite hämtmat. Det är det livet går ut på.
Spontanbesök får: 4 av 5
Montpellier.
Montpellier. Jag funderade på att skriva ett liknande inlägg som det jag skrev när Mr e skulle på roadtrip till Småland (som inte skulle vara Småland, men you get the point), men jag vill inte lägga så mycket tid på en fransk skitstad. Den är inte värd all min mycket värdefulla energi.
Ändå kommer mina babies lämna mig - och min tjugoårsdag - i ensamhet för denna håla. Till maj. TILL MAJ! Alltså... vad ska jag göra med all tid som blir över? Eller. Sysselsätta mig med för att inte bara sätta mig ner och räkna dagar? Jobba. Kanske. Träna med Sara. Se mentalsjuka dokumentärer. Bli curlingproffs med Sara. Många alternativ. Kontentan är.... Jag hatar Montpellier. Seriously.
Montpellier får: 1 av 5
Ändå kommer mina babies lämna mig - och min tjugoårsdag - i ensamhet för denna håla. Till maj. TILL MAJ! Alltså... vad ska jag göra med all tid som blir över? Eller. Sysselsätta mig med för att inte bara sätta mig ner och räkna dagar? Jobba. Kanske. Träna med Sara. Se mentalsjuka dokumentärer. Bli curlingproffs med Sara. Många alternativ. Kontentan är.... Jag hatar Montpellier. Seriously.
Montpellier får: 1 av 5
Transformers.
I vanliga fall gillar jag inte filmer som lutar åt det extrema fantasyhållet. Eller om utomjordingar (därför ska det bli mycket intressant att se hur jag tar Starwars-maratonet som jag och Abbe ska styra upp). Men idag kom jag mig för att se filmen Transformers.
Och det där med Transformers, det är ju lite nostalgi faktiskt. Man såg de animerade serierna med bilarna som egentligen var robotar - jag hade en röd/blå, antagligen syftade den på Optimus Prime, och Fridas var vit/grön - som man vecklade ut och knypplade ihop. Killarna led av Transformershysteri och utspelade alla scenarion, medan tjejerna mest tyckte att det var roligt att jämföra färger och former. Ändå tänkte jag att "man måste ju ändrats i det där fallet, aldrig att jag tycker att det är lika intressant idag som då".
Du. Den där filmen rockade! Ena sekunden var jag bara fly förbannad på Decepticons och Megatron, annars skrattade jag mig harmynt åt Sams totalfräna mamma, eller plågades av ångest när Sam sjukt indiskret raggade på Michaela. En film för alla. Det finns nog ingen som inte kan hitta lite av sitt filmintresse i denna två och en halv timme långa rulle. 150 minuter som absolut inte kändes så långa. Se den!
När jag blir stor ska jag blir som Optimus Prime.
Transformers (filmen) får: 5 av 5
Och det där med Transformers, det är ju lite nostalgi faktiskt. Man såg de animerade serierna med bilarna som egentligen var robotar - jag hade en röd/blå, antagligen syftade den på Optimus Prime, och Fridas var vit/grön - som man vecklade ut och knypplade ihop. Killarna led av Transformershysteri och utspelade alla scenarion, medan tjejerna mest tyckte att det var roligt att jämföra färger och former. Ändå tänkte jag att "man måste ju ändrats i det där fallet, aldrig att jag tycker att det är lika intressant idag som då".
Du. Den där filmen rockade! Ena sekunden var jag bara fly förbannad på Decepticons och Megatron, annars skrattade jag mig harmynt åt Sams totalfräna mamma, eller plågades av ångest när Sam sjukt indiskret raggade på Michaela. En film för alla. Det finns nog ingen som inte kan hitta lite av sitt filmintresse i denna två och en halv timme långa rulle. 150 minuter som absolut inte kändes så långa. Se den!
När jag blir stor ska jag blir som Optimus Prime.
Optimus Prime: Ironhide, you know we don't harm humans! What is with you?
Ironhide: Well, I'm just saying we could. It's an option.
Ironhide: Well, I'm just saying we could. It's an option.
Transformers (filmen) får: 5 av 5
Nyår.
Shit. Jag vet inte ens vad jag ska berätta om nyår, det var i allmänhet bara konstigt. Eller... annorlunda. Det var nästan som en vanlig krökdag, förutom att maten var osedvanligt härlig (Martin + Gordon = superbra kollegor i varmrättsteamet). Och drickan var god. Och förutom vissa smärre svackor i stämningen var det en mycket trevlig kväll. Visst, kanske inte utklassande det roligaste jag gjort men... Trevlig.
Min syster kom förbi - efter en del övertalande och problemlösande - och dansade med mig. Kul! Saris och jag hade hittat en ABBA-goes-metal-tribute-platta som var helt underbar. Folk var glada. Och även om "Så ska det låta" hade sina brister på domarplan (mig och Saris) så var det kul. Faktiskt. Hoppas att jag får vara med i ett lag någongång.
Mycket i övrigt som skulle kunna tas upp, men jag nöjer mig här. Tack allihopa för att jag fick fira nyår med er! (Jag blir faktiskt riktigt ledsen i ögat när jag tänker på att det är 10 dagar kvar, mina älsklingar. Det blir några tråkiga månader här hemma!)
Nyår får: 3 av 5
Min syster kom förbi - efter en del övertalande och problemlösande - och dansade med mig. Kul! Saris och jag hade hittat en ABBA-goes-metal-tribute-platta som var helt underbar. Folk var glada. Och även om "Så ska det låta" hade sina brister på domarplan (mig och Saris) så var det kul. Faktiskt. Hoppas att jag får vara med i ett lag någongång.
Mycket i övrigt som skulle kunna tas upp, men jag nöjer mig här. Tack allihopa för att jag fick fira nyår med er! (Jag blir faktiskt riktigt ledsen i ögat när jag tänker på att det är 10 dagar kvar, mina älsklingar. Det blir några tråkiga månader här hemma!)
Nyår får: 3 av 5
