Ett soundtrack i min hjärna

Jag vet, jag vet, alldeles för dålig på att skriva. Men de senaste veckorna har mitt liv handlat om diskning, smutsiga underkläder och jobb. Ungefär. Inte sånt jag gillar att skriva om. Och tro mig, den här bloggen föddes ur ren, Ajaxdoftande passion, I tell you! Men nuuuuue! (Läs med röst: Sissela Kyle) Mobilen has passed on to the other side.

Nu är det så här, att jag har ungefär lika mycket flyt med tekniska apparaturer som mr Bean har med inredning. Get the picture. Jag hinner inte ens röra vid saker innan de dör (exempel: min ex-cdspelare a.k.a Sonys flaggskepp som innovativt nog dödades med en flaska Fructis schampoo). Men nu tycker jag banne mig att mobilen har gått helt okej. Visst, jag har inte kunnat ladda den med vanlig väggadapter - det lilla uttaget/mottagaren på min mobil har liksom... åkt in - och ibland låtsas den om att smssystematiken om att kasta in det senast mottagna smset först aldrig existerat och kör en liten improviserad shuffle, men. Jag har ju nästan kunnat ringa folk, liksom.

Och den är alltid lika snygg! Men det är väl så med falska bitches, ytan kan man alltid lita på. Det är insidan som beter sig som överkokt pölsa. Sättapåknappen har dött. Likaså tangenterna [a,b,c], [d,e,f] och [m,n,o]. Vilket egentligen inte spelar någon som helst jävla roll eftersom ATT JAG INTE FÅR PÅ DEN. Så ja. Där kom skriket.

Poängen är (mest för Saras skull, osäker på om hon greppat det vid det här laget) att man inte kan ringa mig. Eller visst, försök om ni vill! Heh. Have a nice time med mitt telefonsvar!

Den är fylld med fluffiga kuddar, varma täcken, och nära till datorn. Man ser TV:n sinnessjukt bra, på ett lagom avstånd, och fjädrarna är så väloljade att det känns som att man svävar när man lägger sig i den. Och det finns nog banne mig inte någon bättre plats att vakna upp i bakfylleångest på. Jag älskar den.

Petras säng får: 5 av 5

Koka lite vatten. Häll i en buljongbit. Koka upp. Släng i couscousen. Vänta fem minuter. Mosa ner lite basilikapesto. Rör eventuellt ner lite grönsaker, eller lägg i en sallad.

Klar.

Couscous får: 5 av 5

Är inte detta världens bästa uppfinning, så säg vilken som är. Jag tänkte mig bara - förr i tiden. Tänk när en man var "sådär riktigt, riktigt förkyld". Det mesta finns det ju huskurer mot, nästäppa har sitt eucalyptus/myntabad med ånga, halsont har sitt ingefärste med honung och öppna sår har sina groblad.

Men feber? Fanns det något vettigt? Jag kan dock inte komma på något. Och att bara sitta och genomlida dessa hetsiga ryck mellan frossa och svettningar, med inte mer än en fuktig trasa på framskallen... Nä. Satan heller. Jag ska ha Ipren (med risk för reklamvarning).

Så, som ni kanske har förstått sitter jag i en säng, omvirad i princip alla tjocka kläder jag kunde hitta, ett täcke och dricker te, utan framgång. Väntar bara på att det lilla, vita pillret ska göra sin thingy. Och jag litar på att den sätter fart inom kort.

Febernedsättande medel: 5 av 5

(Känner redan nu att detta inlägg kommer att bombarderas av diverse feberhuskurer, men det kan ju i så fall vara bra att ha  för fortsättningen. Tack på förhand.)