Living the lie.
Jag tänker att jag av naturen är hälsosam. Jag gillar tanken av att äta mycket grönsaker, vill ha i mig mycket protein och älskar att komma hem efter ett träningspass. Muskler (i lagom mängd, inte huden-räcker-inte-till-muskler) är fantastiskt, jag brukar känna skuld och skam om jag duschar av annat än träningssvett (och detta sker alldeles för ofta) och jag sätter alltid klockan runt 7 - även på lediga dagar.
Men det är lite av en illusion. Jag tycker att det är förbenat jobbigt att ta sig till gymmet, när man väl är där är det väl helt okej, men alltså... Att på tid ta sig från punkt a till b. Bussen tar jag inte. Vintertid går det inte att cykla. Jag blir alldeles för uttråkad av att gå. Grönsaker är inte gott. Jag är ledsen att behöva säga det, men ni som genuint tycker att det är smaskens att knapra på en selleri eller rå palsternacka lever i en lögn. Det går att laga till munorgasm and beyond, men vem fan orkar det varje dag.
Jag sätter klockan på 7, men jag går och lägger mig cirkus tre, efter de där sista avslappande (undra vem som lever i en lögn...) avsnitten Lost. Sover som en kratta. Vaknar död och knaprar d-vitamintillskott. Har dock slutat med kaffet, men har ersatt tjänsten med koffeinläsk. Koffein och socker, vilken jävla kombo.
Så, let's face it. Det är fantastiskt att vara sund. Att komma hem varje dag och känna sig frisk och stark och the sky is the limit. Men varför måste det vara så himla ansträngande?
Men det är lite av en illusion. Jag tycker att det är förbenat jobbigt att ta sig till gymmet, när man väl är där är det väl helt okej, men alltså... Att på tid ta sig från punkt a till b. Bussen tar jag inte. Vintertid går det inte att cykla. Jag blir alldeles för uttråkad av att gå. Grönsaker är inte gott. Jag är ledsen att behöva säga det, men ni som genuint tycker att det är smaskens att knapra på en selleri eller rå palsternacka lever i en lögn. Det går att laga till munorgasm and beyond, men vem fan orkar det varje dag.
Jag sätter klockan på 7, men jag går och lägger mig cirkus tre, efter de där sista avslappande (undra vem som lever i en lögn...) avsnitten Lost. Sover som en kratta. Vaknar död och knaprar d-vitamintillskott. Har dock slutat med kaffet, men har ersatt tjänsten med koffeinläsk. Koffein och socker, vilken jävla kombo.
Så, let's face it. Det är fantastiskt att vara sund. Att komma hem varje dag och känna sig frisk och stark och the sky is the limit. Men varför måste det vara så himla ansträngande?
Tyck till.
Trackback
